Fullåkerslandskapet (pdf)

INLEDNING 23
1995, dvs. efter att förundersökningarna var genomförda vilket medförde att
delprojektens frågeställningar inte kunde styra fältinsatserna. Detta innebar att
det inte fanns ett fullgott planeringsunderlag inför slutundersökningarna vare
sig det gällde sökandet efter fossil åkermark eller undersökning av matjordens
fyndinnehåll. Trots denna omständighet avkrävdes jag, av den projektansvarige,
en utvärdering av matjordsarkeologin redan innan den första
matjordsarkeologiska insatsen hade avslutats inom Elinelund 2B. Om jag
minns rätt hade vi hunnit gräva ett tjugotal matjordsrutor av totalt 121 när jag
skulle avge en skriftlig utvärdering. Eftersom det inte fanns något att utvärdera
blev det istället ett förtydligande av projektprogrammets frågeställningar och
med detta lät sig den projektansvarige nöjas eftersom det därefter inte kommenterades.
Jag blev delprojektledare efter förundersökningarna inom
SVEDAB-delen men före förundersökningarna inom Vägverksdelen och såg
nu en möjlighet att göra det som inte gick att genomföra inom SVEDAB-delen,
nämligen att bedriva matjordsarkeologi i samband med förundersökningen
för att kunna planera eventuella insatser inför slutundersökningarna.
Detta godkändes emellertid inte av den projektansvarige
förutom inom ett delområde, Fortuna 17. Detta medförde att jag fick fråga de
förundersökningsansvariga om de bedömde att deras område lämpade sig för
matjordsarkeologi. De svar jag fick var allmänna eftersom man inte hade haft
med sig denna fråga vid förundersökningens genomförande. Utifrån deras svar
besökte jag en del av lokalerna och gjorde egna ytterst extensiva
ytfyndsinventeringar. Detta kan då ställas i relation till vad som uttrycktes i
”Problemformuleringar inför arkeologiska utgrävningar i samband med
Öresundsförbindelsen”: ”I samband med provgrävningar i utrednings- och
förundersökningsstadiet är det därför väsentligt att de induktivt och kvantitativt
inriktade momenten inte får utgöra ett hinder för problemformuleringar.
Olika metoder som bygger på olika frågeställningar måste kunna samverka. Ett
exempel kan vara att man generellt eftersträvar stora avbaningsytor vid
provgrävningar för att finna huslämningar. Detta kan komma att stå i direkt
konflikt med hur känsliga och sönderplöjda mesolitiska eller andra smärre
bosättningsfaser, som inte ger sig till känna genom nedgrävningar, skall hanteras.”
Förundersökningarna inom Vägverksdelen genomfördes parallellt med
att jag ansvarade för en stor slutundersökning med stor tidspress.
Inför slutundersökningarna inom SVEDAB-delen togs projektprogram och
undersökningsplaner fram i enlighet med de rekommendationer som Riksantikvarieämbetet
hade gett ut med anledning av forskningspropositionen 1993/
94:177. 16 Projektet Öresundsförbindelsen var troligen det första projektet som
arbetade enligt dessa. När jag formulerade delprojektets mål och syfte inför
SVEDAB-delen var det med en stor osäkerhet om hur ett projektprogram bör
utformas och även i vilken utsträckning matjordsarkeologi verkligen var meningsfull.
Den ursprungliga intentionen med delprojektet att söka efter fossil
åkermark var något som hade intresserat mig ända sedan jag började med arkeologi.
Det saknades dock kunskap om var det skulle vara meningsfullt att
söka efter fossil åkermark, eftersom förundersökningarna inte hade resulterat i
sådan kunskap. För att råda bot på denna kunskapsbrist besiktigades unsökningslokalerna
i december 1995 för att studerade matjordslagren och utifrån
egna iakttagelser valdes de områden som skulle bli föremål för riktade insatser.
Den andra delen i delprojektet handlade om bortodling. Jag valde att
studera detta genom att undersöka matjorden för att den vägen få en uppfattning
om aktiviteter och bosättningar där nedgrävningarna inte längre finns