Fullåkerslandskapet (pdf)

MATJORDSARKEOLOGISKA INSATSER 49
på 5 mm för att en del av splittren skulle kunna tillvaratas (figur 13). Rutorna
lades initialt ut var 10 m och förtätades i en andra omgång genom att rutorna
ånyo lades ut med 10 m mellanrum men förskjutet så att avståndet till närmaste
ruta var minst 5 m och högst 7 m. Genom att lägga rutorna förskjutet får man
en jämnare täckning av undersökningsområdet. Valet av rutstorlek styrdes även
av en önskan om att få en jämnare spridning av rutorna och förhoppningsvis
därigenom en mer representativ fyndspridningsbild. Nackdelen med små rutor
är att representativiteten för fynden blir sämre i varje ruta, vilket i synnerhet
gäller fynd som är mindre vanliga (figur 14).
Eftersom det i samband med förundersökningen hade upptagits en utvidgning,
som i det närmaste täckte hela det centrala stolphålsområdet, kunde inte
matjorden undersökas där. För att få en uppfattning om fyndmängder inom
denna yta, undersöktes jordvolymer motsvarande de volymer som en matjordsruta
innehöll i schaktmassorna från utvidgningen på fyra ställen. Den kontinuerliga
utvärderingen i fält visade att fynden hade en vidare spridning än den
boplatsyta som hade avgränsats vid förundersökningen då fyndfrekvenserna inte
upphörde i boplatsens utkanter. För att bekräfta iakttagelsen lades åtta rutor utanför
undersökningsområdet vilket bekräftade vår bedömning. Även en översiktlig
ytfyndsinventering norr och nordöst om boplatsen visade samma resultat.
Den matjordsarkeologiska insats som utfördes i samband med utredningen för
Figur 14. Elinelund 2B. Planritning över de
matjordsrutor som undersöktes. Det
utvidgade förundersökningsschaktet låg
centralt inom den avbanade ytan och kan
anas genom att inga matjordsrutor ligger
inom detta område. Skala 1:800.