Fullåkerslandskapet (pdf)

MATJORDSARKEOLOGISKA INSATSER 97
Följande frågeställningar aktualiserades inför slutundersökningen:
· Kan man genom en undersökning av matjorden identifiera en neolitisk
boplats som helt eller delvis har blivit sönderplöjd?
· Går det att identifiera olika aktiviteter?
Detta delområde var det enda som det bedrevs matjordsarkeologi på i samband
med förundersökningarna av Vägverksdelen. Skälet till detta var att den
ansvarige för ytfyndsinventeringen, i utredningens steg 2, hade förordat kraftiga
insatser under förundersökningen och den projektansvarige tillfrågade mig
i egenskap av delprojektsansvarig för Fullåkerslandskapet, om rimligheten i insatsen.
Förslaget till matjordsarkeologi baserade sig på de talrika ytfynd som
hade framkommit vid ytfyndsinventeringen. Den spridningskarta som upprättades
visade på mycket fynd i matjorden och att dessa mestadels hade påträffats
på ömse sidor om kullens fot. 130 Min tolkning av kartan var att den var en utmärkt
illustration av erosionens inverkan på fyndspridningen i matjorden och
att detta snarare var ett argument för att inte undersöka matjorden. Jag ansåg
dock att en undersökning av matjorden i samband med förundersökningen
skulle kunna visa om det fanns fynd efter aktiviteter som inte efterlämnat nedgrävningar
eller där dessa har plöjts sönder.
Förundersökningsresultaten från provschaktningen visade att det förekom
boplatslämningar i form av gropar och härdar som huvudsakligen grupperade
sig runt en höjd. Enstaka anläggningar hade påträffats uppe på höjden men av
de tämligen mäktiga colluvierna att döma har höjden blivit kraftigt nedplöjd.
Boplatsen har bedömts vara från bronsålder–järnålder. Inom detta undersökningsområde
utfördes en begränsad matjordsarkeologisk insats då ytinventeringen
vid den föregående utredningen hade visat att området var fyndrikt.
Sammanlagt undersöktes 20 stycken 0,5 x 0,5 m stora rutor som till en del berörde
kraftiga colluvier. Av dessa lades 15 rutor inom den del som sedermera
kom att bli Fortuna 17A. Resultatet från dessa rutor visade att det förekom en
stratigrafisk skiktning i fyndmaterialet. I de colluviala lagren förekom ett flintmaterial
som har bedömts vara yngre än neolitikum medan det understa lagret
som torde vara den ursprungliga markhorisonten innehöll fynd av neolitisk
karaktär. Resultaten visar att jorderosionen från höjden har medfört att fynd
har följt med och avlagrats i colluvierna och därmed överlagrat ett äldre neolitiskt
material som troligen låg in situ. Målet med matjordsarkeologin blev att,
dels bekräfta förundersökningens resultat, dels avgöra vilken sorts aktivitet som
har avsatt de neolitiska fynden. Undersökningen skulle bedrivas på samma sätt
som under förundersökningen vilket innebar att matjorden från 0,5 x 0,5 m
stora rutor undersöktes på hackbord.
Sammanlagt undersöktes matjorden från 69 stycken 0,5 x 0,5 m stora rutor.
Fyndmängderna är små och ligger kring 10 avslag per ruta. Det framkom för få
fynd för att kunna göra några statistiska bearbetningar av materialet.
Högberg ansvarade för såväl fält- som rapportarbetet och har även gått igenom
flintan. Förundersökningen hade visat att det troligen förekom en kronologisk
skiktning i colluviet med yngre fynd högre upp och äldre i botten.
För att få detta bekräftat har Högberg gjort en teknologisk analys av avslagen
för att på det sättet bestämma deras kronologiska hemvist. Analysen utgick
från det arbete som gjordes på Lockarp 7E. För analysen av materialet från
Fortuna 17A valdes fyra attribut: plattformens utseende, plattformstyp, teknik
och välformad avspaltningsyta. Denna fördjupade analys visar att den