Fullåkerslandskapet (pdf)

42 ÖRESUNDSFÖRBINDELSEN OCH ARKEOLOGIN
Matjordsarkeologiska insatser
Arkeologisk utredning
Den första arkeologiska utredningen inför byggandet av Öresundsförbindelsen
(SVEDAB-delen) var indelad i tre steg där steg 1 var en genomgång av arkiv och
fornminnesregistret, steg 2 en ytfyndsinventering och steg 3 utgjordes av provschaktning.
I detta skede var inte delprojektet bemannat och jag hade därför
inga möjligheter att påverka utredningens inriktning och genomförande. Det
första steget i den arkeologiska utredningen genomfördes 1993. Steg 2, dvs.
ytfyndsinventeringen av utredningen utfördes 1995. Syftet med utredningens
steg 2 var att: ”…fördjupa och komplettera det arkeologiska källäget före
provundersökningarna … En ytinventering längs sträckan utfördes för att få en
uppfattning om både enstaka och koncentrationer av boplatser samt för att ge
ett underlag till kronologisk bedömning av dessa.” 62
Ytfyndsinventeringen var tänkt att genomföras i form av en intensiv och en
extensiv del såsom inom det danska naturgasprojektet och som även var planerat
inom Det dolda kulturlandskapet. Metoden innebär att man vid intensiv
inventering söker igenom området på samma sätt oavsett topografiska förhållanden,
medan extensiv inventering innebär att man inventerar de delar av terrängen
där fornlämningar kan förväntas. 63 Metodvalet genomfördes inte fullt
ut. Inventeringssträckan var 120 m bred och inventerades vinkelrätt mot dess
längdriktning genom att man gick i stråk med ca 10 m mellanrum (figur 8).
Fyndfrekvensen klassificerades subjektivt i fyra klasser:
Nivå 0 – Ingen flinta kunde noteras
Nivå 1 – Enstaka slagna flintor
Nivå 2 – Tydlig förekomst av slagen flinta och enstaka redskap
Nivå 3 – Riklig förekomst av bearbetad flinta och enstaka redskap
Nivå 2–3 innebar så pass stora fyndmängder att de kunde tolkas som boplatser.
Redskap, förarbeten, spån, knack- och malstenar och keramikskärvor tillvaratogs
och mättes in. Inventeringsförhållandena var skiftande avseende underlag
och växtlighet. 64 Ytfyndsinventeringen kompletterades dessutom med
metalldetektoravsökning inom tre områden.
Utredningens steg 2 förutsätter att det finns ett samband mellan fynden i
matjorden och underliggande lämningar och vidare konstaterar man att stenåldersboplatser
troligen till stora delar är sönderplöjda och att fynden finns i matjorden.
Ytfyndsinventeringen har syftat till att stärka kunskapsunderlaget för var
man ska schakta, dvs. söka efter kulturlager eller nedgrävningar. Det innebär att
man har gjort bedömningen att fyndkoncentrationerna utgör rester av boplatser
där det vid en matjordsavbaning skulle kunna framkomma anläggningar.
Inom fyra områden valde jag att, inför slutundersökningarna, gå vidare med