Fullåkerslandskapet (pdf)

Prolog
PROLOG 13
Under hösten 1995 bemannade projektledningen inom projektet Öresundsförbindelsen
de delprojekt som saknade delprojektledare. Jag tillfrågades en
novemberdag av projektledare Nils Björhem om jag var intresserad av att ta
hand om Fullåkerslandskapet, ett delprojekt som syftar till att bättre utnyttja
informationspotentialen som finns i matjorden. Han hade i samband med diskussioner
vi haft noterat mitt intresse för jordbruk i allmänhet och förhistoriskt
sådant i synnerhet. Jag svarade ja direkt eftersom det var det delprojektet som
intresserade mig mest. Jag tyckte att delprojektet var en spännande utmaning
men kände då en stor osäkerhet inför hur jag skulle ta mig an arbetsuppgiften.
Mina erfarenheter av matjordsarkeologi hade jag då huvudsakligen från Kalmar
län, en del av landet där det i stort sett saknas naturligt förekommande
flinta, vilket innebär att nästan all flinta man hittar har förts dit av människor
och därför kan ges en kulturhistorisk innebörd. I sydvästra Skåne är dock förhållandena
något annorlunda. Då, 1995, hade jag min huvudsakliga arkeologiska
erfarenhet från flintutvinningsområdet i Kvarnby och Södra Sallerup. Ett
område som avseende flinförekomst snarast utgör Smålands motsats.
Vid en liten undersökning söder om Västervik undersökte vi en ca 50 m 2 stor
stenåldersboplats med fynd av främst kvarts och mindre mängder flinta. Fyndmängderna
var relativt stora och koncentrerade sig till en liten avsats strax ovanför
den dåvarande stranden. Efter några dagars rutgrävande och efter att ha fyllt
påse efter påse med fynd utbrast en kollega i ren frustration: "Gjorde man inget
annat under stenåldern än gick och kastade kvarts och flinta omkring sig?" Han
slutade med arkeologin ett år senare och är nu en lycklig ägare av ett antikvariat.
Denna episod har etsat sig fast i mitt sinne, inte bara för den enorma frustration
han gav utlopp för och som byggts upp under många års erfarenhet från fornminnesinventeringar
och undersökningar utan även för att jag emellanåt känner
något liknande. Om man inte kan tolka och förstå ett så pass omfattande
fyndmaterial framtaget på en så begränsad yta hur ska man då kunna ge en mening
åt all den flinta som finns i matjorden i den fullåkersbygd Malmötrakten
är en del av? Skulle det överhuvudtaget gå att se några mönster i det "brus" av
flinta som finns i matjorden? Samtidigt visste jag att det var möjligt eftersom
Fornminnesinventeringen har lyckats inventera och någorlunda avgränsa boplatser
och dessutom används just ytfyndsinventeringar för att lokalisera fornlämningar
i samband med utredningar.
En annan del av delprojektet Fullåkerslandskapet skulle handla om möjligheterna
att påträffa spår och rester efter fossil åkermark och jag ställde mig frågan
om det skulle vara möjligt att sådana spår skulle kunna finnas bevarade i en
fullåkersbygd som har plöjts i århundraden med allt större plogar? Jag kände en
betydande osäkerhet eftersom det fanns så få exempel att falla tillbaka på. De
enda jag kände till var det som Grith Lerche hade genomfört i Danmark och
som hon presenterade i sin avhandling "Ploughing Implements and Tillage
Practices in Denmark from the Viking Age to About 1800". Återigen famlade