Fullåkerslandskapet (pdf)

Figur 42. Översiktskarta över Fredriksberg 13E.
90 ÖRESUNDSFÖRBINDELSEN OCH ARKEOLOGIN
kan tolkas som att platsen inte har utnyttjats intensivt under en kort tid eftersom
råvaruvalet då borde vara enhetligare och indikera få men intensivare
produktionstillfällen.
Med tanke på fyndmängderna i matjorden borde man ha valt att undersöka
matjorden med större rutor även om detta hade medfört att betydligt färre rutor
hade blivit undersökta. Det är lite matjord som har undersökts och dessutom
fördelad på små rutor. Detta medför representativitetsproblem för samtliga
fyndkategorier utom möjligen avslag.
En intressant effekt av att på nytt gräva fram dessa anläggningar är att tolkningarna
av dem som hyddor framstår som obegripliga. I något fall (hydda 5)
blev hyddans innermått så små att en vuxen person endast med svårigheter kan
uppehålla sig i hyddan.
Fredriksberg 13E
De förhistoriska lämningar som påträffades vid undersökningen kunde framförallt
dateras till yngre bronsålder, med ett fåtal inslag från tidigare delen av
neolitikum, äldre bronsålder och förromersk järnålder.
Det är troligt att det rör sig om utkanten av en boplats, med tanke på de fåtaliga
fynden samt frånvaron av säkra hus. Dock är det inte omöjligt att långhus
har existerat men inte gått att återfinna på grund av kraftig erosion, särskilt på
den högre belägna delen av undersökningen.
Inom undersökningsområdet kunde tre aktivitetsområden urskiljas; i våtmarken:
brunn, vattenhål, härdbottnar och gropar av oregelbunden form; i
sluttningen: gropar av varierande storlek och djup men mer regelbunden form;
samt på krönet: gropsystem av större och mindre storlek.
Två hyddor, en i våtmarken och en i sluttningen, hade olika utformning.
Detta kan tyda på olika funktioner men även olika dateringar. Hyddan i sluttningen
kunde ges en möjlig datering till senare delen av äldre bronsålder. För
hyddan i våtmarken finns tidigneolitiska paralleller.
Brunnen (A292) och vattenhålet (A313) är inte daterade men det är sannolikt
att de hör samman med aktiviteterna under yngre bronsålder och tidig
järnålder. Preliminära resultat föreligger beträffande brunnen och de visar på
ett öppet landskap med betes- och jordbruksgynnade växter, dvs. åker och
äng, kanske med en dominans av det senare, åtminstone när det gäller närmiljön.
121