Fullåkerslandskapet (pdf)

MATJORDSARKEOLOGISKA INSATSER 75
skillnaden utgörs framförallt av en betydligt lägre andel redskap i förhållande
till den totala fyndmängden i varje anläggning med undantag för A905. Även
andelen avslag är betydligt lägre i anläggningarna än i matjorden, medan bränd
flinta är något högre. Anläggningarna är svåra att volymberäkna med matematiska
formler eftersom de hade mer eller mindre oregelbundna former. De värden
på volymerna som har räknats fram är mycket ungefärliga och man får utgå
från att felen kan vara ganska stora. Även om beräkningsfelen är stora torde de
inte ensamt förklara de stora skillnaderna i fyndfrekvens mellan anläggningarna
och matjorden. Hur ska man då förklara dessa skillnader? Om anläggningarna
enbart har fyllts igen med omgivande kulturlager borde de innehålla en
likartad fyndsammansättning. Eftersom fyndinnehållet i matjorden är ett resultat
av ackumulation över tid innebär det att äldre anläggningar i så fall innehåller
färre fynd jämfört med yngre. Genomgången av de sex anläggningarna
ger ett visst stöd för ett sådant antagande. Skulle detta vara förklaringen till
skillnaderna innebär det att mycket flintavslag har ackumulerats under yngre
järnålder över hela området. Bebyggelsen från yngre järnålder framkom dock
enbart inom det norra området. En rimligare förklaring är att groparna bara
delvis har fyllts igen med omgivande kulturlager och då rimligen den översta
delen av groparna i form av naturlig erosion. I övrigt har groparna troligen fyllts
igen med diverse avfall i vilket har ingått varierande mängder flintavslag och
redskap. Anläggningarna innehöll påfallande få redskap men relativt sett
många flintknutor med bearbetning. Relationen flintknutor med bearbetning
och redskap kanske kan tolkas som att man under brons-/järnålder inte har
använt sig av modifierade redskap av flinta utan använt avslagen som de var.
På det norra området framkom bebyggelse från senneolitikum och äldre
bronsålder i form av spåren efter tre möjligen fyra hus. Under dessa två perioder
når flintteknologin sin höjdpunkt med tillverkning av ythuggna pilspetsar,
dolkar och skäror. Av redskapen som påträffades i matjorden är det dock endast
avslag med inhak och tvärpilen som inte kan härröra från brons- eller järnålder.
Varför finns det inga fynd från senneolitikum–äldre bronsålder i matjorden?
Under denna tid har man inte använt sig av olika täktsystem i vilka avfall har
kunnat slängas, utan avfallet måste antingen ha slängts direkt på marken eller
deponerats på andra ställen. Det vore naturligt att man då har slängt skräpet i
avskrädeshögar, men dessa borde ha upptäckts genom den matjordsarkeologiska
insatsen, såvida man inte slängde skräpet så långt från husen att dessa
depositioner låg utanför undersökningsområdet. Kan det under senneolitikum–äldre
bronsålder ha funnits mer än en flintteknologi? En som är en fortsättning
av en neolitisk tradition och en enklare teknologi som övergår i det
som Högberg beskriver som brons-/järnåldersflinta. 101 Fyndmängderna är generellt
lägre i det norra området vilket kontrasterar mot antalet hus, gropar och
gropsystem. I det norra området är dock andelen bränd flinta större än i det
södra området. Det norra området var något högre beläget och en del fynd kan
med tiden ha följt med vid jorderosion och då delvis avsatts på det södra området.
Det kan dock inte vara fråga om mycket erosion eftersom matjordstäcket
inte skiljde sig åt särskilt mycket. Matjordsdjupet hade ett genomsnittligt djup
på 0,27 m inom båda områdena. Norra områdets stolphål var inte heller påtagligt
grundare än det södra områdets, vilket de borde varit om höjden hade plöjts
ned.
Den matjordsarkeologiska undersökningen av hus 1 på Lockarp 7E kan försiktigtvis
tolkas som att man har utnyttjat flinta under äldre järnålder.