Fullåkerslandskapet (pdf)

MATJORDSARKEOLOGISKA INSATSER 125
hägnader och vägar. Det finns även naturliga variationer i underlaget som kan
likna något som har skapats av människor.
Ryggade åkrar
I en del fall har spår efter ryggade åkrar framkommit, vilket är intressant med
tanke på frågan kring vad som kan finnas bevarat i ett fullåkerslandskap. De
ryggade åkrarna är sällan intressanta i sig själv. Bruket av ryggade åkrar är känt
genom samtida litteratur. Det finns även exempel på bevarade ryggade åkrar
från exempelvis Hästhagen utanför Örebro 158 och Kungsmarken i närheten av
Lund. 159 Det skulle däremot vara intressant att belägga när detta bruk introducerades.
Men detta kräver att spåren går att datera genom att de till exempel är
låsta stratigrafiskt, som när man i Filsö i Danmark fann rester efter ett 1100-tals
hus som hade byggts rakt över ryggade åkrar. 160
Bruket att rygga åkrarna var troligen allmänt i sydvästra Skåne. Varför man
ryggade åkrarna är inte helt klarlagt men troligen var huvudskälet att man härigenom
uppnådde någon form av bortledning av ytvatten som annars riskerade
att förstöra grödan. Om detta var det viktigaste skälet kanske bruket också ska
kopplas till höstsådd råg. Linné skriver i sin Skånska resa från 1749: ”Åkrarne
på slätten äro ganska litet ryggade, på högläntare ställen bredare men på
sidlänte smalare, att vattnet bättre och lättare må avlöpa. Var rygg består mestadels
av 14 fåror. Fårorna kunna räknas med fötterna, ty var fåre är merendels så
bred som skon är lång. När ryggen skall högas, begynner den som kör i åkren
mitt på ryggen att stjälpa inåt, men när ryggen ska utläggas, begynner han att
köra på sidorna. Åkren kullrades mera till rågsädet, att vattnet om vintertiden
mer måtte avlöpa, och att rågen om sommaren måtte stå torrare, som älskar
mera torrt. Däremot utlägges ryggen till kornsädet, som älskar fuktigare jord
och ej står över vintren. Ryggen är sällan över ett kvarter hög.” 161 Lagmannen
över Skåne och Blekinge Carl Hallenborg (titulerad Landshövding) var född i
Markie socken 1710 och kommenterade Linnés Skånska resa något år efter dess
publicering. Hallenborg skriver angående Linnés påstående: ”…aldrig nogot
vist fåre antahl finns på ryggarne. Bonden indehlar dem antingen efter åckerens
bredd eller och efter dess anstalt til vatnets afledande, då de äro helt smale.”
Angående höjden på åkerryggarna menade Linné att de sällan var mer en ett
kvarter (0,1–0,2 m) höga medan Hallenborg påpekar att de kan vara upp till
alnen (0,5–0,6 m) höga. 162 I Landeboken för Lemmeströtorp, Börringe sn, står
att: ”Tofften vid gaarden er icke endnu dreuffen wdj rygge thjkhunn duffuir
icke aldtt tiill Rug, saals mz Byg 24 skr.” 163 Av detta kan man sluta sig till att
ryggade åkrar inte var ett statiskt fenomen utan något som ständigt förändrades
beroende på gröda, tegindelning, skiften och bondens håg. Ryggade åkrar torde
ha förekommit långt in på 1800-talet. Så sent som 1858 förekommer en diskussion
på ett lantbruksmöte om bruket att rygglägga åkrar. 164 Det finns dock
en uppgift från Danmark om att man kunde få problem med matjordstäcket
när man plöjde ut åkeryggarna när matjordstäcket var grunt. En husmand,
Rasmus Hansen hade utjämnat ryggarna genom att gräva bort matjorden och
sedan ta bort det översta av underlaget och fyllt i dikena och därefter lagt tillbaka
matjorden. Detta tyder på att åkerryggarna har varit så kraftiga att dikena
har nått ned i underlaget och om bonden enbart hade plöjt ut ryggarna så hade
de djupa dikena fyllts med värdefull matjord. 165 De spår av ryggade åkrar som
vi kan upptäcka härrör troligen i de flesta fall från de senaste ryggläggningarna.
Detta innebär att de kan vara från 1800-talet.