Fullåkerslandskapet (pdf)

62 ÖRESUNDSFÖRBINDELSEN OCH ARKEOLOGIN
Utvärdering
Fynden från undersökningen av matjorden kontrasterar kraftigt mot inventeringsresultaten,
dels under utredningen, dels den som jag företog inför skrivandet
av SVEDAB-delens projektprogram. Inventeringarna visade på påfallande
mycket redskap i matjorden medan matjordsrutorna visade sig innehålla relativt
få redskap. Fyndsammansättningen i matjorden och anläggningarna är likartad
och innehåller fynd från såväl neolitikum som brons- eller järnålder. Matjorden
liksom anläggningarna innehöll få daterbara fynd. Det innebär att anläggningarna
kan vara igenfyllda med kulturlager innehållande samma fynd
som matjorden, dvs. gropar grävda och igenfyllda under järnåldern kan innehålla
neolitiska fynd. Vid matjordsavbaningen framkom en gård från förromersk
järnålder bestående av ett långhus och en mindre ekonomibyggnad.
Matjordsfynden kan troligen till en del kopplas till denna gård.
Matjorden från de första 10 rutorna undersöktes enbart på hackbord medan
resterande material från matjordsrutor undersöktes på hackbord och med efterföljande
sållning. För att kunna utvärdera metoderna separerades fynden från
hackbordet respektive sållningen. Skillnaderna i tillvaratagna fynd är för vissa
kategorier betydande. De största skillnaderna finns bland splitter och avslag.
Det är framförallt små avslag som missas med hackbordsmetoden. I de 10 rutorna
visade sig att sållningen genererade i genomsnitt 1,8 gånger fler avslag än
hackbordsmetoden. Skillnaderna mellan rutorna är också stora och varierar
mellan 0,7 och 4,3 gånger fler avslag med sållningsmetoden. Troligen påverkas
utfallet av flintornas färg på så sätt att mörka avslag är svårare att upptäcka än
ljusa, dvs. samma källkritiska problem som man möter vid en ytfyndsinventering.
Det är uppenbart att hackbordsmetoden är olämplig om man vill erhålla
representativa material framförallt av mindre fynd såsom små avslag. Skillnaderna
mellan de två metoderna blir betydligt mycket större när det gäller splitter
(figur 22).
En utökad matjordsarkeologisk insats hade möjligen kunnat visa på olika
aktivitetsområden utifrån hur fyndkategorier som kärnor/flintor med bearbetning
och redskap grupperar sig. Det finns en svag tendens i fyndspridningskartorna
att fynden avtar närmare långhuset. Detta kan tolkas som att man har
hållit rent kring huset och gårdsplanen och skulle därmed indikera att en del av
fynden härrör från äldre järnålder. Avslag med retusch har en tendens till att öka
söderut medan avslagen minskar vilket även gäller bränd flinta. Stolphålen efter
långhuset schaktades fram redan under förundersökningen och därför
kunde inte matjorden undersökas där liksom platsen för två matjordshögar. Ett
problem kan vara hur fynden i matjorden ska dateras. Det är egentligen bara
skraporna som kan dateras till neolitikum medan övriga redskap inklusive kärnor
och flintstyckena med bearbetning mycket väl kan härröra från järnåldern
(figur 23–25).