Fullåkerslandskapet (pdf)

30 ÖRESUNDSFÖRBINDELSEN OCH ARKEOLOGIN
Postdepositionella processer
De postdepositionella processer som påverkar matjordsfyndens spridning mest
är jordbearbetning och erosion. Men det finns andra processer som i enskilda
fall kan ha påverkat både spridningsbilder och fyndfrekvens, och det är exempelvis
när man har fört på matjord, såsom när bönder i Ystadstrakten har hämtat
slamjord från sockerbruket och kört ut den på sina sandiga åkrar. Härigenom
har den ursprungliga sandiga jorden täckts av ett lerhaltigt jordskikt. 31 Ett
annat exempel är den jordvändning som har förekommit i sandiga områden i
sydvästra Skåne. Här har bönder med åkrar som har blivit översandade av flygsand,
tvingats vända jorden så att sanden har hamnat underst och matjorden
överst. Det intensiva jordbruket har emellertid inte enbart varit av ondo för
arkeologin. Den jorderosion som jordbruket orsakar har ibland bevarat och
konserverat lager och anläggningar i lägre partier. Jordbearbetningen har visserligen
förstört många fornlämningar men har samtidigt gjort det möjligt att
upptäcka dem. 32
En annan faktor som kan ha påverkat fyndförekomsten är gödslingen under
bronsålder och järnålder, då sannolikt även hushållsavfall har följt med ut på
åkrarna och med det flintavslag. Det har dock förekommit diskussioner i vilken
mån gödsling verkligen medför att fynd sprids ut på åkrar. I Medelhavsområdet
har man gjort en del studier av detta och har konstaterat att man finner taktegel
från de romerska villorna i matjorden på åkrarna. 33 I ett område i södra
Lincolnshire som enligt historiska källor endast har utnyttjats som betesmark
framkom bara två keramikskärvor, medan det inom en yta som utnyttjats som
åker under medeltiden framkom stora mängder keramik. Detta tolkades som
att keramiken hade följt med gödseln ut på åkern. 34 I samband med de
matjordsarkeologiska undersökningar vi ha gjort framkommer inte bara slagen
flinta utan stora mängder tegel, glas, porslin spik m.m., skräp som måste ha
följt med gödseln ut på åkrarna. Vid en matjordsarkeologisk undersökning
inom Citytunnelprojektets delområde 4–5 togs även recenta fynd tillvara och
utifrån det materialet kunde jag räkna ut att varje hektar innehöll ca sex ton
skräp inklusive slagen flinta som var den dominerande fyndkategorin.
Fyndförflyttning
Det har gjorts ett antal olika experiment för att kunna bedöma i vilken utsträckning
fynd flyttas i matjorden vid jordbearbetning. Vid ett experiment i Kalabrien
i Italien preparerades en åker med 2,5 x 2,5 x 2,0 cm stora taktegelbitar som
skulle påminna om neolitisk keramik i storlek, färg och form. Åkern plöjdes sedan
3–6 gånger huvudsakligen i öst-västlig riktning men någon gång i nordsydlig
riktning. Endast en 1/18 del av ”fynden” var synliga på ytan vid de fyra
inventeringstillfällena. Fyndförflyttningen uppgick till mellan 5 och 15 m. 35 I
ett annat experiment tog man 1 000 äkta flintföremål och grävde ned dem på
0,1 och 0,15 m djup inom en 15 x 15,5 m stor yta. Därefter plöjdes och harvades
ytan vid 12 tillfällen och mellan varje plöjning och harvning inventerades
ytan. Påträffade fynd mättes in men fick ligga kvar. Experimentet visade att ca
5 % av fynden i matjorden är synliga på ytan. Man konstaterade också att fynden
huvudsakligen flyttades i plöjningsriktningen och att fynden flyttades mellan
0,9 och 1,6 m. Fyndspridningen efter de 12 plöjningarna och harvningarna
blev dubbelt så stor och följaktligen sjönk fyndfrekvensen till hälften. 36 I närheten
av Salisbury i England genomfördes 1985 ett experiment i syfte att studera