Fullåkerslandskapet (pdf)

Tabell 16. Lockarp 7E. Tabellen visar vilka
redskap som framkom i gropen A24996 och
deras procentuella relation till mängden
avslag i anläggningen.
Tabell 17. Lockarp 7E. Tabellen visar vilka
redskap som framkom i gropen A32278 och
deras procentuella relation till mängden
avslag i anläggningen.
74 ÖRESUNDSFÖRBINDELSEN OCH ARKEOLOGIN
Sakord Antal %-andel i förhållande till avslag
Avslag med retusch 0 0
Övrig flinta med retusch 0 0
Tvärpil 0 0
Borr 0 0
Avslag med inhak 0 0
Flintknuta m. bearbetning 1 2,30
Skrapa 0 0
Kärnor el. kärnfragment 1 2,30
Grop (A32278)
I anläggningen, som är daterad till sen yngre bronsålder, framkom 25 avslag.
Mängden bränd flinta uppgår till 20 g vilket är 2,7 % av den tillvaratagna
flintan. Gropen hade en oregelbundet cylinderformad profil varför en approximativ
uppskattning av volymen kan göras med hjälp av formeln för cylinder
(Tabell 11). Volymen var ungefär 2,5 m 3 . De närmaste matjordsrutorna var
R60–62 varav R61 låg alldeles intill anläggningen. Dessa rutor innehöll 34, 23
och 26 avslag. Omräknat i fynd per m 3 blir det 486, 328 respektive 371 avslag.
Av anläggningen undersöktes en fjärdedel varvid drygt 0,6 m 3 fyllning genomgicks
och det påträffades 43 avslag vilket innebär ca 72 avslag per m 3 . En jämförelse
mellan fyndfrekvensen i matjorden och i anläggningen visar att fyndmängden
i matjorden är betydligt högre och för närmaste rutan R61 drygt 4,5
gånger högre (tabell 17).
Sakord Antal %-andel i förhållande till avslag
Avslag med retusch 0 0
Övrig flinta med retusch 0 0
Tvärpil 0 0
Borr 0 0
Avslag med inhak 0 0
Flintknuta m. bearbetning 6 24
Skrapa 0 0
Kärnor el. kärnfragment 0 0
Utvärdering
Valet av Lockarp 7E som matjordsarkeologiskt objekt byggde på premisser som
visade sig vara felaktiga. Det ursprungliga målet att undersöka en boplats från
TN I, genom att studera fynden i matjorden, kunde inte uppnås då det visade
sig att det kärl som hade daterats till denna period i själva verket var från äldre
järnålder.
Den inledande ytfyndsinventeringen visar hur svårt det kan vara att tolka ett
resultat från en sådan. Den uppfattning som infann sig efter ytfyndsinventeringen,
att det skulle finnas lika mycket avslag som på Elinelund 2B, visade sig
vara felaktig. I själva verket innehöll matjorden på Lockarp 7E bara en fjärdedel
så många avslag som Elinelund 2B per volymenhet matjord. Förklaringen ligger
troligen i att jorden vid Elinelund 2B var nyplöjd och det hade inte regnat tillräckligt
mycket för att den svagt leraktiga jorden skulle ha släppt från avslagen
medan den lätt sandiga jorden på Lockarp 7E hade legat i träda under ca ett år
och regnet hade spolat fram avslagen. Detta visar att ytfyndsinventeringsresultat
mycket är beroende av yttre faktorer såsom jordmån, väder och exponering.
De anläggningar som blev föremål för den ingående studien av Högberg,
skiljer sig åt i sin fyndsammansättning jämfört med matjorden. Den tydligaste