gupea_2077_34998_1

Våningar, kvartar och kneg
Den allra första klassiskt inredda kvart jag besökte disponerades av en känd och i
pundarkretsar betydelsefull prostituerad kvinna i Stockholm. Lägenheten var centralt
belägen och arkitekturen gjorde att den i dagens läge troligen tillhör den kategori av
innerstadslägenheter som kan svarthandlas för grova pengar och bara blir tillgängliga
för folk med goda kontakter och bastanta kontanter. Möjligen har den ombildats
till bostadsrätt. En mindre pigkammare, avskilt belägen, var speciellt inredd för att
förstärka euforin och skänka njutbar inramning åt kickarna. Seansen kunde föregås
av en kortare handledning och rådgivning av den lägenhetsinnehavande kvinnan.
Ensam, avskild och i nedtonad rödaktig belysning, med möjlighet att sträcka ut sig
och slappna av på en schäslong, kunde kicken * utlösas och avnjutas i en milt sensuell
miljö som gjorde snedtändningar mindre sannolika.
Ett antal ungkarlshotell täckte på 1960-talet bostadsbehoven för många alkoholberoende
och psykiskt skadade, numera så kallade dubbeldiagnosticerade, män.
Fyrbåksexpressen, ett antal av SJ:s utrangerade sovvagnar, var under flera år placerad
på en tomt bakom dåtidens sociologiska institution i Majorna. Dessa järnvägsvagnar
härbärgerade periodvis en hel del av stadens klassiska bostadslösa och uteliggare.
En av de dubbeldiagnosticerade män jag intervjuat var när han etablerade
sig som narkoman, likt så många andra rövare, redan tungt kriminellt belastad och
hade även genomgått ett antal gravt belastande vårdformer. Vid samtalstillfällena
under mitten av 1980-talet fick han trots ett kopiöst alkoholintag och en gravt psykotisk
tillvaro med ångest, bisarra föreställningar och bristfällig sjukdomsinsikt hyra
en fullt modern och praktisk lägenhet i Tynnered av ett kommunalt bostadsföretag.
Sin livsföring i övrigt klarade han med stöd av hemtjänsten och en förtidspension.
Under 1960-talet var tillgången på bostäder förvånansvärt god även för udda och
utsatta människor. Villkorligt frigivna och personer med villkorliga domar hängande
runt halsen kunde i många fall hyra billiga lägenheter genom frivårdens försorg.
Kåkfarare som gjorde tid eller försvann från staden av andra orsaker kunde i sin
tur låta bekanta eller bekantas bekanta disponera sina lägenheter. Tre unga män,
uppvuxna på pojkhem och ungdomsvårdsskolor, kunde på så vis få tak över huvudet
under det årets kallaste månader när jag själv år 1966 fick plats på en bibelskola i
Orsa. Strax efter min sista frigivning i mars 1966 disponerade jag faktiskt två lägenheter
under liknande villkor. På min tid hade alltså många, även hårt nedslitna och
psykotiska, narkomaner tillgång till egna bostäder trots att det också på den tiden
fanns en hel del uteliggare i staden. Många sådana lägenheter blev välbesökta träffpunkter
och tillhåll för andra rövare och narkomaner samt en hel del prostituerade
kvinnor och yngre flickor på glid.
Vad det gäller den första generationen pundare kunde beroendet varken tillskri-
123