gupea_2077_34998_1

lättast att jobba med sådana.” Om möjligheterna att ta ansvar efter en sådan uppväxt
frågade han sig redan under en intervju på 1970-talet: ”Vad fan har jag haft för
ansvar hittills” En veteran berättar om hur han, efter många år på tunga straffanstalter,
bestämde sig för ”att ta sig i hampan” eftersom flickvännen ”betydde väldigt
mycket” och han blev ”väldigt förälskad i henne.” I tillstånd som kamratskap och
förälskelser kan en självförändring alltså ligga på lut, men kärlekens och vänskapens
fanatism och emotionalism kan inte bara lösa upp beteendemönster utan även avgränsa
socialiteten. ”Det var liksom bara vi två, jag såg bara henne” berättar en av
männen. Kanske kan en sådan begränsning av umgänget, åtminstone i ett inledande
skede, vara av nöden för en människa som löper återkommande risk att hamna i
stämplande och stötande situationer om hon exponeras för ett bredare umgänge.
Om sin tidiga barndom berättar en kvinna att det var en riktigt ”borgerlig medelklassidyll”
och hon hade anständiga och välsedda kamrater. Senare deklasserades
familjen men flickan lyckades för en tid upprätthålla ett umgänge i nivå med familjens
ursprungliga ställning. Ytterligare en familjekris inträffade och då förändrades
flickans kamratrelationer till det sämre. Hennes egna handlingar började också gå i
negativ riktning. Senare än vad som borde vara fallet, om hon kunnat upprätthålla
umgänget med mer välsedda flickor, blev hon antagen på ett läroverk. Väl där fick
hon sänkta betyg i både ordning och uppförande. I tonåren kom hon så i lag med en
grupp konstnärligt sinnade och bohemiskt anstrukna människor, varav någon hämtade
cannabis i Marocko. Hon blev också sexuellt utnyttjad av en äldre konstnär. När
hon senare önskade lämna det tungt kriminella och droginriktade sällskap hon efter
hand dragits in i och den livsstil hon både blivit skrämd av och var hjärtligt trött på
pryade hon sig, liksom vid entrén, fram via mer godartade udda existenser. Efter ett
stegvis förändrat leverne åt det skötsamma hållet lyckades hon så upprätta en bärkraftigt
och långvarig relation med en man som kunde återupprätta hennes tillit och
förverkliga hennes barndoms bilder i en klassisk villaidyll.
För kvinnornas del har valet av livsledsagare ofta fått ödesdigra men inte alltid
förutsedda konsekvenser. Vid makens frånfälle passade en av dem på att göra sorti
från sin narkotikaimpregnerade livsstil. Därtill lyckades hon återhämta sig och kunde
även få sina barn på fötter. Bakgrunden kom ändå att färga av sig. Likt så många
andra fördettingar omsatte hon sina erfarenheter i en omvårdnadsverksamhet riktad
mot tunga drogkonsumenter. Hon engagerade sig även politiskt och blev därtill aktiv
som mor, farmor och mormor. Utan att låta sig slukas av någon ex-roll upprätthåller
hon på 2000-talet ett vänskapsnät med eldsjälar och portalgestalter från 1950- och
1960-talen. På den ort där hon etablerat sig har dubierna emellertid varit många mot
hennes verksamhet och engagemang. Omgiven av veteraner, eldsjälar och politiska
aktivister har hon hur som helst ridit ut sina stormar. Men umgänget i mogen ålder
203