gupea_2077_34998_1

Ångest, panik och psykoser
Krossas budorden på självets stentavlor kan personligheten rasa samman. I skepnad
av en motpart i ett inre samtal kan överjaget, den generaliserade andre, samvetets
röst, påbörja en så intensiv kritik av den drabbades avvikelser att dialogen tvingar
fram en förändring. 132 De inre motsättningar, som uppstod i skärningspunkten
mellan de intervjuades familjekultur och drogernas subkultur, kunde amfetaminavtändningens
insnöade stirrande och en långvarig sömnbrist vidareutvecklas av
och avsättas i form av en praktfull psykos. I detta tillstånd lever den drabbade i en
bisarr värld av projektioner och vantolkningar (Blomquist 1969:309, Belin 1996:34).
Sådana mardrömmar i vaket tillstånd kan bita sig fast i årtal. 133 Men sådana tillstånd
har också kunnat ställa saken på sin spets och tvingat fram en förändring.
Nyupprättade handlingsmönster kan under sådana skeden visa vilka värden som
egentligen hållits för sanna och blivit möjliga hållhakar för ett jag som för en tid tappat
fästen och kommit på drift. 134 Motsättningar mellan internaliserade värden och tillvarons
möjligheter, anomins och den subkulturella livsstilens upphov kan, som flera
intervjuade skildrar, bilda grogrund för ett slags individuell moralisk panik. 135 De
själsliga pesttillstånd som uppstår i sveket mot självets grundvalar bör med sådana
utgångspunkter kunna mildras eller botas genom en större följsamhet mot internaliserade
värdeföreställningar. Hit men inte längre kan bli den skräckfyllda valsituation
som bildar vändpunkt och utgångspunkt för en återhämtning.
Skräck för träskets tilltagande våldsmentalitet, psykotiska vakendrömmar och
dödsångest har blivit betydelsefulla styrmedel i de intervjuades liv. En mer beatnikoch
hippieinfluerad man berättar om motiverande scenförändringar på knarkets estrader.
”När det började bli sådär jävla tufft då tyckte jag det var jobbigt.” Han minns
132
T.ex. förde Miguel, intervjuad i Lalander (2009:211), djupt inne i ett heroinmissbruk dagligen ett inre
samtal med en röst som ställde frågan: ”Vad håller du på med. Du förstör ditt liv.” Denna man kände
också avsmak för rollen som heroinist ”Det lägsta man kan vara”.
133
McKeachie och Doyle (1966:505) skiljer mellan organiska och funktionella psykoser. Hos de organiska
psykoserna är en fysiologisk skada eller sjukdom en viktig faktor. Hos en funktionell psykos föreligger inga
bevis för en sådan skada. Se även Blomquist (1969:309).
134
Angående bortstötande krafter, ”pushes”, men även krafter som medverkar till en anständigare livsstil,
”pulls”, se Brill (1972) The De-Addiction Process i Hedin och Månsson (1998:46–47).
135
Här används begreppet moralisk panik för att beskriva ett individuellt tillstånd av skräck och skam
även om de värdeföreställningar som utlöser det hela kan vara av kollektivt och universellt ursprung.
194