gupea_2077_34998_1

KAPITEL 6
Uppväxtvillkor
De förväntningar som belastat den första generationen ungdomsnarkomaner har
filtrerats genom samhällets klass- och könsstrukturer. Den idyll som kunnat skönjas
under vissa borgerliga ungdomars barnaår lyser bjärt med sin frånvaro i samtliga intervjuade
arbetarpojkars livsberättelser. En auktoritär och skräckinjagande uppfostran
har dock varit vanlig i både arbetarungdomarnas och de borgerliga ungdomarnas
hem. Trots en sporadisk livsstil, knapphändig ekonomi och kaotiska förhållanden
tycks inte ens de mest utsatta föräldrarna ha överfört någon generell acceptans vad
det gäller oanständiga och olagliga handlingar till sina barn.
Uppväxtens förutsättningar och komplikationer
Föräldrarnas och syskonens aktioner och reaktioner men även mer generellt strukturerade
relationer har givit de intervjuades självkonstruktioner byggnadsmaterial
(Bertaux 1983:39, Mead 1974:138). På 1940- och 1950-talen behandlades många
barn i Göteborgs fattigkvarter som ongar , i värsta fall jävlongar. Sådana tillmälen
kunde föra med sig en känsla av mindervärde och missaktning samt uppamma motstånd.
Tonfall och innebörder kunde fortplantas i självuppfattningar och umgängesval.
Ongar var ingen bristvara i barnrikehusen. De belastade en ofta ansträngd
ekonomi där preventivmedel kunde få stå tillbaka till förmån för det dagliga brödet.
Min kvardröjande känsla, minnen av omgivningens hållning, liksom barnens egen
uppsyn och attityd påminner om att vi inte var speciellt värdefulla. Vi hade inte ens
lärt oss uppträda som om så skulle vara fallet. Barnrikehusens mödrar, ofta hemmafruar,
hade försteg vid barnens uppfostran även om åthutningar och ”vänta du tills
pappa kommer hem” ofta ekade i kristidsbetongen. Trångboddhet och spänningar
drev i många fall ut barnrikehusens yngsta i portar, gathörn, och källargångar. På
så vis kunde gängen bli betydelsefulla. Flera intervjuade blottar samtidigt en kluven
hållning till dessa gängs verksamheter.
Om än otrevliga och frånstötande har de intervjuades fäder, liksom deras mödrar
vilka uppenbarligen också kunnat komma till korta, ändå överfört allmänt
accepterade normer och värderingar till sina barn, även om barnen också har burit
131