gupea_2077_34998_1

Inkapslade roller, exroller och freak show
När livet tinar upp och tjälskott uppstår i permafrosten mellan jag och själv kan
tövädret mynna ut i en social kompromiss, vad strukturalistisk rollteori kallar att bli
ex. Kroppsspråk, språkbruk, omgivningens hållning, antipatier och bristfälliga värdighetskänslor
kan samtidigt överleva som livslånga belastningar. När en signifikant
position dräneras på tillämpningar och rycks loss från sin praktik kan dess förmåga
att sluka eller förtränga historien förstärkas eller förvanskas av en avbild, t.ex. den
av en knarkare. En kvinna påpekar att inte ens denna roll är ”svart eller vit” ty även
helvetet kan ha sina nivåer. På så vis kan emellertid en gammal rövare börja beskriva
sin bakgrund i mer ensidigt missgynnande termer samtidigt som han i andra stycken
fortsätter att förhålla sig som förr. Denna inkapsling och förvanskning kan möjligen
förklara varför vissa ex-missbrukare och f.d. kriminella har hamnat i ältandets
kvicksand och anpassningsindustrins gungfly. Självet tillåts aldrig blomma utan får
finna sig i att komma till tals i förhållande till en mer eller mindre medvetandegjord
bakgrund och i relation till kvardröjande avvikare. Återanpassningsgeschäftet kan
på så vis bli en livslång internering och bilda en ny kast, med enastående förmåga
att binda fördettingar till sig genom obönhörliga förväntningar, projektioner och
omskrivningar. 196 Detta förhållande kan leda till att utsatta människor inte erbjuds
möjligheter att generalisera sin socialitet utan nödgas begränsa sin tillvaro och självbild
i relationer till kvardröjande avvikare och exavvikare.
Detta att bli ex och att göra sorti måste alltså inte alltid leda till någon egentlig
mental avlastning. Från att ha varit en person som drabbats av en speciell skamfläck
kan avvikaren istället förvandlas till en person som, i värsta fall utan framgång,
försöker undkomma en sådan skamfläck (Goffman 1972:18). Därvid kan lösningen
att bli ex utgöra en fjättrande social kompromiss. ”Vissa identiteter är svårare att
göra sig av med än andra, och att ha varit en psykpatient är en sådan svår identitet.
Före-detta-skapet riskerar att bli ett nytt kroniskt tillstånd”, skriver Topor (2008:77). 197
Predikamentet kan möjligen lindras av att stigmabäraren blir återanpassningshjälte
och gör ett yrke av sina forna blamager eller skamfläckar. Samtidigt kan en således
stämplad hjälpa till att bära upp sitt eget stigma genom att tillåta sig impregneras av
196
Genom att studera den verksamhet (Freak Show) som skaffade inkomster genom att samla ett antal
underliga, abnorma, säregna människor under samma tak, människor som var längre, kortare smalare,
tjockare, sammanväxta, deformerade eller tatuerade, och låta dem framträda som showartister, belyser
Bogdan (1988) hur vi kategoriserar och rangordnar. Genom att påvisa hur en del av dessa människor
lyckades få ett visst fäste i det ordinära samhället uppenbaras även något av acceptansens sociologi.
197
Jfr även Tokfursten av Elgard Jonsson (1986).
259