gupea_2077_34998_1

1960-talet fick uppleva sin jungfrusil * . 57
När jag själv på 1940- och 1950-talen växte upp i Majornas arbetarkvarter fanns
inga invandrare att räkna med i dåtidens fattiglängor, varav vissa kallades solgårdar.
Dessa kåkar byggdes i motsats till många huskroppar i Olskrokens och Gårdas eller
Hagas proletärkvarter med sådant avstånd mellan längorna att solen kunde tränga
ner på gårdsplanerna, därav beteckningen solgårdar. I dessa hyreslängor krävdes
minst tre barn för att få en lägenhet. Kommunen var hyresvärd och kvarteren med
solgårdar, även kallade barnrikehus, vimlade av ungar. En intervjuad man minns
flytten till en sådan hyreslänga som ett lyft i förhållande till den omoderna lägenhet,
ett ökänt trähusruckel i Majornas äldre delar med utedass och kallvattenkran på
gården, som familjen lämnade. Solgårdarna var i statushänseende, kanske även på
annat vis, möjliga att jämföra med nutidens invandrartäta bostadsområden i Hammarkullen
i Göteborg, Rosengård i Malmö, Skärholmen i Stockholm, Kronogården
58 i Trollhättan eller Tureborg i Uddevalla. Av den lilla koloni italienska arbetare
som efter kriget rekryterades till Göteborgs verkstadsindustri hade några bosatt sig i
vår stadsdel. Men inga mörklagda pojkar stred på den tiden om de främsta platserna
vid opiumköken eller om rövarstatus i stadens gatugäng.
Trasproletära gäng
I begynnelsen var det gäng jag tillhörde i mina tidiga tonår och skildrar, ett gäng
som levererade en del ganska framträdande s.k. rövare till narkotikaveteranernas
skara, en ganska lös sammansättning av småtjuvar, flickor på glid och sniffare * . Pojkarna
i detta gäng var ständigt på drift och på spaning efter gynnsamma situationer
och möjligheter. Någon var specialist på att krypa in bakom diskarna i grannskapets
affärer för att snatta tobak från de nedre hyllorna eller grabba pengar ur
57
I förlängningen av denna tankegång kan det finnas skäl att betrakta i alla fall de utsatta pojkarnas
många gånger desperata och självdestruktiva stölder och stöldturnéer ur ett beroendeperspektiv och de
problem och återfall som kan uppstå vid sortin från denna livsföring som ett slags svar på abstinenssymptom.
Att klarlägga gängkriminalitetens smärtlindrande och ångestdämpande funktion går dock utöver
avhandlingens åtagande.
58
Det finns många anledningar till att vissa ungdomar i Kronogården har en nattsvart framtidstro skriver
socialchefen i Trollhättan (se Lisbeth Bengtsson i den lokala ortstidningen ttela 2008.12.13) angående
denna traditionellt invandrartäta stadsdel. Liknande förhållande rådde i denna stadsdel 1972 då
jag var fritidsgårdsföreståndare där, även om de mest problematiska ungdomarna på den tiden kom
från vårt grannland Finland. En senare socialchef har tillsammans med sin förvaltning analyserat läget
och funnit att segregation, arbetslöshet, oavslutad skolgång, trångboddhet och trassliga familjeförhållanden
även nu för tiden utgör problematiska faktorer i Kronogården.
83