gupea_2077_34998_1

Från läkemedelskonsumtion via missbruk till rekreation
Med kännedom om de inblandades tankevärldar och uppväxtvillkor vill jag påstå
att de hade alldeles tillräckliga skäl för att iscensätta sina i flera fall ganska långdragna
självförintelseprocesser. Deras självförbrännande livsstil var på sitt vis både
skrämmande meningsfull och förståelig. På så vis kan avhandlingens resultat och
intentioner sägas ligga i linje med Webers förståelsesociologi. I hans fall var avsikten
att försöka förstå meningen i ett socialt handlande för att på så vis kunna klarlägga
förloppens orsaker och verkningar (Weber 1983:3-5).
P.g.a. anskaffningsmetoderna, den sporadiska tillgången och verksamhetens innebörd
bör pionjärernas konsumtion, i avsikt att förgylla och märkvärdiggöra eller avskärma
tillvaron, kanske hellre kallas läkemedelskonsumtion än narkotikamissbruk.
Eftersom begreppet missbruk sällan kopplas till måttlösa stöldturnéer, intensiva
slagsmål, överhettad sexualitet eller liknande eskapism, används denna term även vad
det gäller bruket av tunga droger sparsamt i avhandlingen. 122 Missbruk är för övrigt
en term en av de mest erfarna pionjärerna värjer sig mot och betecknar som felaktig:
”För vad är knark avsett för om inte att tända på med” Även om Christie och Bruun
(1985:190) skriver att narkomaner: ”Om de ser sig i spegeln och frågar vem de är, får
klara svar: De är eller har varit drogmissbrukare”, så kan en av de mest långvarigt
beroende pionjärerna inte uppleva sig själv som stigmatiserad eller identifiera sig
på så vis. Han påpekar också att detta att narkomaner förvandlats till missbrukare
egentligen är en ganska ny företeelse. Utsagor från andra intervjuade pekar också
på att någon identifiering med rollen som narkoman inte måste etsa sig fast eller
ligga kvar som något livslångt predikament vilket redan Biernacki (1986:25) insåg.
En tidvis legaliserad veteran nämner namnet på en person som också ”tillhörde
dem som fick legalt” * och som numera är ”en jättepräktig lärare”. När ”man inte
fick legalt längre så la han ner det”. Under mitten av 1960-talet blev alltså ett antal
unga narkomaner i Stockholm och Göteborg officiellt legaliserade och kunde därför
kvittera ut sina droger per recept. Ett slags inofficiell legalisering genom vissa
läkares försorg hade dock kunnat förekomma betydligt tidigare. Någon intervjuad
ingick i 1960-talets legala skara och några hade partners som fick så väl tilltagna ransoner
att de kunde hålla både sig själva och sina makar samt i vissa fall en del andra
bekanta på fötter. ”Och därför blev det en sådan väldig brytning när det här legala
bara upphörde pang så va.” En legal veteran minns att ”det var som en ny värld”.
122
I sin avhandling Att förstå missbruk utvecklar Anderssons (1991:10) en definition av missbruksbegreppet.
181