gupea_2077_34998_1

De första unga injektionsnarkomanerna började dyka upp i Göteborg under
mitten av 1950-talet. I detta arbete kallas ungdomar som initierade och deltog i verksamheten
så tidigt för pionjärer även om de också intog en framskjuten plats under
1960-talet. Veteranerna, en kategori som av integritetsskäl ibland får innefatta både
pionjärer och övriga medlemmar i den första generationen unga narkomaner, har
således kunnat ingå i verksamheten från mitten av 1950-talet och fram till decennieskiftet
år 1970. Vid den sistnämnda tidpunkten hade sällskapets karaktär och situation
förändrats i så väsentliga stycken att det finns skäl att tala om en generationsväxling
och kanske även om ett paradigmskifte. Den tidsanda som rådde då de personer som
intervjuats för detta arbete tog sig an uppgiften att komma på fötter var i många
stycken annorlunda jämfört med dagens. På sina håll kunde pionjärer och veteraner
bli nästan uppburna. Det nya, vad det gäller unga människor, uppblossande problemområdet
gjorde att rättsväsendet i begynnelsen nödgades söka stöd inom annan lagstiftning
än den som något decennium senare kom att utformas för att avskräcka från
hanteringen.
Under 1960-talets första halva innefattade sällskapet i Göteborg, baserat på bohemiska
konstnärer och beatnikinspirerade ungdomar, en fraktion prostituerade
unga kvinnor samt en del rövare med tunga droger och injektioner på repertoaren,
grovt skattat 100 till 200 personer. Samboförhållanden, långvarigt kamratskap och
många andra band och samband mellan sällskapets medlemmar har kunnat fortleva
långt senare. Personurvalet bakom intervjumaterialet har i huvudsak styrts av kriterierna
grav avvikelse, betydande återhämtning och självförändring samt ett medlemskap
i Göteborgs första generation ungdomsnarkomaner. Tio av femton intervjuade
har deltagit aktivt och haft centrala roller i detta sällskap. Av dessa kan åtta betraktas
som centrala aktörer redan under den skildrade epokens första årtionde (1955–
1965). Två personer av de tio, en man och en kvinna, kom in på arenan först under
1960-talets andra halva. Av de övriga fem har tre stått sällskapet mycket nära och
haft mångårig kontakt med ett betydelsefullt antal, i många fall tongivande, pionjärer
och veteraner. En av dessa tre har haft speciell möjlighet att ge en bred överblick
över sällskapets deltagarförteckning under den aktuella epoken. En fjärde person har
valts ut för att belysa medlemskapet i ett kriminellt och alkoholberoende gäng på en
ort som saknade egen narkotikamarknad under 1950- och 1960-talet. Annars visade
detta gäng stora likheter med de gatugäng som vid sidan av mer konstnärliga och
bohemiska kretsar levererade deltagare till det ursprungliga sällskapet i Göteborg.
Slutligen har en femte person tagits med för att ge en glimt av tillgången på tung
narkotika i svenska glesbygder något halvsekel efter storstadsintroduktionen.
De intervjuade personer som inte varit författarens omedelbara vänner eller bekanta
har, med något undantag, åtminstone varit bekantas bekanta. Ömsesidighet
270