gupea_2077_34998_1

1960-talets mer bohemiska och antivåldspräglade pundarroll kunde emellertid för
en tid avrusta och avlasta ett antal rövare handlingar med hemvist i deras tidigare
roller som yrkestjuvar eller våldsmän. I sådana roller hade slagsmål, rymningar och
stöldturnéer istället för knark, åtminstone för stunden, kunnat hålla begynnande
ångesttillstånd och samvetskval på mattan. Så vill jag tolka många gängmedlemmars
desperata tilltag. När amfetaminet efter några smekmånaders lyckorus började luckra
upp de mentala förskansningarna kunde tidigare överträdelser dock omvandlas
till en sorts sällsynt vidriga psykoser och paranoior.
Skamfläckar som värdighetskällor och tvångströjor
Typifikationer som mördare, rånare, tjuv, rötägg, luder, uteliggare, blatte, tiggare,
tattare, knarkare, idiot m.fl. kan innesluta en människa i en handlingsbegränsande
tvångströja. Hon kan därmed förutsättas vara brutal, våldsam, oärlig, ryggradslös,
lösaktig, otillräknelig, mindervärdig, lat, opålitlig, omåttlig eller ansvarslös. Anstaltspojken
som tidigt nödgats lära sig stänga till för att hålla nedsättande attacker ifrån sig
kan därtill förstärka fördomen om sig själv som en oberörd och känslokall psykopat.
Flertalet intervjuade i detta arbete har varit medlemmar i ett eller flera subkulturella
gäng och sällskap. Oavsett vilka kategorier de fångats upp av och vilka
skamfläckar de nödgas släpa på har utsatta människor sannolikt någon insikt i de
omständigheter som trycker ned dem då de åtminstone i vissa stycken delar föreställningar
med omvärlden. 182 Att också vara delaktig i mer accepterade normsystem
innebär t.ex. att nog så hänsynslösa gangsters och kåkfarare samtidigt kan visa
påtagliga aversioner mot pedofiler eller hallickar men också medverka till sin egen
stämpling och att även kvinnliga interner kan stöta ut medfångar med ett oacceptabelt
syndaregister (Lindberg 2005).
Stölder, våld, drogförbrukning och andra avvikande handlingar kan även inom
respektive del- eller subkultur värderas enligt ganska komplexa värdeskalor. Stöld
måste t.ex. inte vara någon renodlad eller värdighetsreducerande avart i ett yrkesskrå
eller ett trasproletärt sällskap. I vissa lägen kan sådana avvikande verksamheter även
försvaras av släktens och klassens traditioner (Humphries 1984:151). Positionen som
rövare, stortjyv eller pundarveteran kunde också vara statusgivande och markera
182
Goffman (1972:16) skriver: ”Den stigmatiserade individen tenderar att hålla sig med samma före-
ställningar och värderingar som vi.”
250