gupea_2077_34998_1

narkotikainjektioner kan ställas ifråga. Oavsett detta fortsätter rusgivande klistersorter
och lösningsmedel att vara relativt lättillgängliga medel för flykt bland utsatta
barn och ungdomar.
Även om avvikelserna inte grasserade förrän i puberteten så initierades ensamhetskänslorna
och utsattheten i många fall, speciellt bland männen ur arbetarfamiljer,
betydligt tidigare. Samtliga män ur sådana led minns sin barndom som
stökig och otrygg. Dessutom lyser andra ogynnsamma förhållanden ofta fram både
på och mellan raderna. På ett fåtal påvert möblerade kvadratmetrar skulle en ofta
stor skara barn, en försupen far och en sliten mor kunna samsas. ”Vi var ju alltid
ute”, säger en av de män som vuxit upp under sådana förhållanden. En annan man
som växte upp med sina föräldrar samt tre syskon i ett av Majornas värsta träruckel
i en lägenhet om ett rum och kök, utan centralvärme och med kallvattenkran och
dass på gården, beskriver föräldrarnas förhållande ganska lakoniskt: ”Dom bråkade
mycket tyckte jag.” Så länge denna man kunde minnas hade hans far druckit en
kvarter brännvin om dagen. Det hände också att fadern blev våldsam och förgrep
sig på sin hustru.
Modern beskrivs som den ”sammanhållande länken” men ytterst fostrades barnen
med skräck och stryk. Fadern ”var inne och röjde” och var ”jävlig på många
sätt”. En annan man ur arbetarled kan också erinra sig att han ”fått rätt mycket
stryk” och att han ”alltid var skraj”. Om sina tidiga barnaår berättar ytterligare en
av arbetarklassens män: ”Jag fattar det ju som så att hon (modern) många gånger
fick ta mig i täcken och sticka ner till mormor. Det var väl bråk då antagligen.”
Men mannen minns ändå sin alkoholiserade far som en vänlig själ även när han var
berusad. Det verkligt grova våld han själv utsattes för kom in i bilden först när han
fick en fosterfar.
Trasproletariatets pojkar kom först ut på gatan. Men även om problemen accentuerades
först i puberteten kunde de gänganknutna arbetarflickornas utsatthet
också visa sig ganska tidigt. Två intervjuade flickor berättar om föräldrarnas alkoholproblem
och i ett av fallen var det modern som hade sådana bekymmer. ”Fram
till jag var sex år så var väl det mesta helt okej. Men det var då någon gång som hon
började dricka och sedan accelererade det”, minns den drabbade kvinnan. Några
flickor i mitt ursprungliga gatugäng hade anpassad skolgång och någon placerades
på grund av att hon rymt hemifrån på Vidkärrs barnhem. Flera blev i puberteten
intagna på något av stadens flickhem varav det mest ökända var Lillatorp.
Senare hamnade flera av dem på statens ungdomsvårdsskolor. Två av materialets
borgerligt fostrade flickor hade också uttalade problem under puberteten. När deras
kriser tilltog och manifesterades i självmordsförsök kopplades istället den psykiatriska
vårdapparaten in. Två intervjuade ungdomar ur borgerliga familjer hade där-
133