gupea_2077_34998_1

drang-perioder. 193 Tyvärr hörde ingen de förklädda ropen från de gängmedlemmar
jag minns eller intervjuat, varken när de satte sig upp mot övermakten eller sökte
hjälp i sin ensamhet, och ingen lyckades heller tillföra dem några föreställningar
som kunde hejda deras motstånd och ge omsorgen om livet någon egentlig
mening. 194 En gängmedlem hade redan i förpuberteten försökt hänga sig i sin egen
livrem och deltog ovanligt tidigt i intensiva fylleslag och avancerade stöldturnéer.
Först efter en stormig skoltid och en för sin ålder ovanligt omfattande kriminalitet
lyckades han så i sjuttonårsåldern genomföra sin avsikt i en cell på ett gammalt nedslitet
ungdomsfängelse.
Att likt mig själv ha som referensgrupp ett gäng underklassgrabbar, vilka tidigt
förkastade tillvaron och gick bort i förtid, kan ha sina avigsidor. Skammen över att
för egen del ha fuskat bort den slutgiltiga lösningen, den värdighet och resning som
kan finnas i att leva farligt och att dö ung, rättmätig med avseende på givna förutsättningar,
kan pudra tillvaron med en doft av svek. Humphries (1984) betraktar
vår typ av motstånd ur ett klassperspektiv och beskriver arbetarklassens gatpojkar
som rebeller. Åkerström (1981:160) pläderar för en mer liberal och individualistisk
syn när hon påvisar det oberoende draget i många vuxna kriminellas livsstil. Själv
har jag ofta känt på mig att det ofog jag själv och många av mina pubertetspolare
ägnade sig åt borde betraktas som envetna, om än något förvridna former av motstånd
(Willis 1983:53) i en ödesmättad insikt om att allt ändå var ämnat att gå åt
helvete. Samtal och intervjuer med gamla gängmedlemmar och polare har underblåst
den uppfattningen. Efter hand utvecklades emellertid vår motspänstighet till
en mer våldsam och renodlad kriminalitet. Därmed hade vi också satt oss i stånd att
tillhandahålla de avbilder som behövdes för att kunna sortera, låta prygla och straffa
oss mer oförblommerat. 195 Sedermera utmynnade vår hållning i den sorts tunga droganvändning
som så ofta följer i utsatta barns och ungdomars kölvatten.
193
Även om anatomiska och fysiologiska förhållanden är betydelsefulla under livscykeln så styrs puberteten
och dess inverkan på den vuxna människans, även om fasen är övergående, av individens plats i den
sociala strukturen, menar A.B. Hollingshead (1952:26).
194
Jfr Durkheim i Parsons (1965:213) angående självmord betingade av bristande integration och anomi.
195
Även om jag råkade överleva minns jag hur det känns att bli ett objekt för hat och att dränkas i våld.
En afton, sexton år gammal, blev jag under flera timmar misshandlad av barnfängelsets kung (en några
år äldre intagen) och hans tre ståthållare på en av landets många ungdomsvårdsskolor. Sparkar, hugg och
slag samt glödande fimpar träffade min kropp oupphörligt. Saken tilläts passera. Plitarna önskade uppenbarligen
ingenting se och passade därför på att ta en längre kaffepaus.
258