gupea_2077_34998_1

slogs. Under några år var också en grillbar mellan Jaegerdorffsplatsen 61 och Kustens
ruffiga hamnkvarter och pirer ett populärt tillhåll för unga arbetarpojkar på glid.
Här kunde gängmedlemmar bl.a. råna brännvinslangare, men baren blev också utgångspunkt
för en hel del annan kriminalitet. Platsen blev efter hand så ökänd och
gängets smågangsters så berömda att tillhållet började besökas av nyfikna ungdomar
och aspiranter men även av en hel del flickor på glid från andra stadsdelar.
I slutet av tonårstiden började sniffargängen i dåtidens ytterområden – om de
inte redan blivit kåkfarare – att alkoholiseras och upprätta nya träffpunkter i anslutning
till någon systembutik. För vårt gäng blev Jaegerdorffsplatsen med tillhörande
”bolag” ett viktigt tillhåll. I skarven mellan 1950- och 1960-talen växte intresset
för cannabis till sig bland de bohemiska vinpimplargängen i Göteborgs centrum.
Senare blev hasch ett viktigt komplement till alkohol bland dem som vuxit upp i
vårt gängs thinner- och alkoholgren och i slutet av 1960-talet också börjat hålla till
vid Klippans ångbåtsbrygga. Även i denna grupp var dödligheten hög och brutal,
även om den inträffade något senare än i den mer kriminella grenen. Två män i
gängets alkoholgren avrättades sedermera i gatubråk.
Beatniks och rövare
En ungdomskultur som tidigare hämtat näring hos franska existentialister och
amerikanska beatniks 62 omformades under 1960-talets andra halva till en mer modsoch
hippiepräglad stilart bland ungdomar på drift i stadens centrum. När sådana
mer bohemiskt präglade ungdomar några år tidigare önskade etablera sig som illegala
narkomaner bland beroende rövare och prostituerade var deras antal ännu
ganska obetydligt. En sådan man berättar:
”Jag kommer ihåg en av dom här (prostituerade) tjejerna bland annat, en av dom första
som man kom i kontakt med, som samtidigt var lite skrämmande. 63 Men det som förenade
61
Angående denna plats se Blomgren (1991:95–97)
62
Se Kerouac (1976) På drift. I denna skildring sammanstrålar några beatnikpräglade unga män och en
manlig ungdomsbrottsling.
63
Goffman (1972:37) citerar Stearns Sisters of the night: ”Även om den prostituerade hånler åt respektabiliteten
är hon dock, särskilt gäller detta callgirls, hyperkänslig och nervös i finare sällskap, och tar på sin
lediga tid så fort hon kan sin tillflykt till bohemiska konstnärer, författare, skådespelare eller pseudo-intellektuella.
Där kan hon känna sig accepterad som en avsigkommen personlighet utan att för den skull
riskera att bli uttittad.”
86