gupea_2077_34998_1

som misslyckats i andra sammanhang lättare bli ett namn och få en plats. En av dessa
ungdomar berättar:
”Jag kände att jag hade misslyckats i skolan va. Å sen när man började knarka och så, så
tror jag väl att det var mycket en identitet som man sökte också. Jag kände att jag hade
ett namn där.”
En annan borgerlig och på den tiden ännu ung man berättar om hur han presenterades
i rövarkvartarna av en ansedd, efterfrågad ung och vacker gatuprostituerad
kvinna.
”Jag hamnade snabbt i dom här tyngre kretsarna. Jag kom jävligt snabbt in där alltså. Det
var mycket tack vare (namn). Hon släpade runt mig en natt och introducerade mig för en
jävla massa människor.”
Det var bland dem i vårt underklassgäng som blivit rövare och gjorde stöldturnéer
som den tunga narkotikan i Göteborg först fick fäste, även om medlemmarna i gängets
alkoholgren under senare år också kunde ta sig ett eller annat pulver * . Fermiteten
när det gällde att finna knarklangare var hög bland rövarna och introduktionen skedde
oftast inte av någon slump. Till skillnad från regelrätta rövare som i många fall tonade
ner sin kriminalitet när de fick smak på Preludin * , möjligen för att egendomsbrotten
och stöldturnéerna i sig tidigare fungerat som droger, nödgades grabbarna i beatnikgängen
ofta att göra tvärtom. 66 För att finansiera sin last tvingades de arbeta upp en
tidigare ganska blygsam och oansenlig olaglighet. En sådan man berättar:
”Det var alla möjliga sätt. Alltifrån att tigga på gatan till att hänga med olika kriminella
element som stal radioapparater ur bilar. Det var alla möjliga olika grejer.”
I begynnelsen var hippiekulturens iögonfallande rollspel mest en stilart för medelklassungdomar
på drift. Rövarna, på den tiden de enda människor vid sidan av sjömän
som hade tatueringar, höll i många fall fast vid sin egen stil även om den konstfärdiga
ankstjärten i nacken, intensivt doftande och noggrant konstruerad med hjälp
66
Mer stolskaliga rövare med kassaskåp och lagertömningar på repertoaren kunde dock behålla sina
respektive subkulturellt statusgivande specialiteter även om de efter jungfrusilen inte blev lika frekventa. I
första hand var det inte sådana män som började irra runt på stadens parkeringsdäck för att stjäla radiooch
stereoapparater för att kortsiktigt kunna finansiera nästa påse.
89