gupea_2077_34998_1

kom över sina doser legalt och dem som redan från början hade att förlita sig på
illegala metoder. För fjorton ungdomar, placerade på ungdomshem, vilka Berglund
(1998:226, 232) intervjuat visade sig längre parrelationer vara välgörande. Hos dem
jag själv intervjuat har benägenheten till förändring förstärkts av uppflammande
förälskelser och positiva relationer. Under den aktuella perioden kunde unga män
med ett trasproletärt ursprung därtill få sällskapa med flickor från bättre familjer
och unga prostituerade kvinnor kunde under samma period ha sällskap med unga
män uppvuxna under mer gynnsamma omständigheter.
Motstånd och etik
Oupphörliga kränkningar kan utmynna i ett nedsättande umgänge och fortplanta
ett oacceptabelt handlingsmönster. Ökad insikt om sådana förhållanden kan frigöra
nya möjligheter men även skänka smärtlindring och avlastning. Även om tilltagen
inte alltid vill lyckas så kan en uppflammande desperation ändå ge förnyad kraft åt
ett flyktförsök undan svåra eller outhärdliga situationer. Under långvarigt tryck och
som följd av en självförbrännande livsstil kan mentala bålverk till slut börja rämna
och överjagets röst, den generaliserade andre, kan få nya möjligheter att göra sig
hörd i det inre samtalet. Nya och förnyade eller expanderade värden kan samtidigt
förmå en avvikare att förhålla sig på ett nytt sätt till sin familj, sina vänner eller
mänskligheten i stort. På så vis kan positiva umgängesspiraler underblåsas.
Känslan av värdighet kan undergrävas av handlingar som går stick i stäv med den
egna etiken och därmed göra livet mindre meningsfullt att leva. Kritiska ögonblick
och faser kan liksom transartade tillstånd (Bjørn Wormnes m.fl. 2000) bryta ner
motsägelsefyllda motståndsformer samt utlösa klargörande reflexioner. Psykisk utmattning
kan också skapa utrymme för den etik en illa utsatt människa försökt hålla
ifrån sig för att mäkta med sin avvikande tillvaro. Latenta värdeföreställningar kan
frigöras i akuta psykoser och kritiska händelser kan påvisa mer av hedersbegrepp hos
gravt avvikande människor än vad man dittills fått anledning att förmoda. Utvecklingsskeden
och samhällsförändringar kan samtidigt frikoppla sådana människor
från en långvarig strukturell fångenskap och bana väg för annorlunda samvaroformer
och interaktioner.
Efter en återhämtningsperiod kan även ytterst söndertrasade individer med
mycket digra syndaregister uppvisa påtagliga tecken på både andlig och etisk intuition.
Sådana människor kan, vilket intervjusamtalen visar, uppvisa avsevärd förmåga
att skilja mellan rätt och fel, bättre och sämre, högre eller lägre på ett medvetet
sätt. Så hur kan då de värden vilka tidigare bara fått omsluta någon enstaka
dödspolare, en mor, något barn, en make eller maka, stimuleras att omfatta ett större
277