gupea_2077_34998_1

när en överlagrande roll skalats av, dunstat bort eller när situationen så krävt.
Framställningen igenom framträder de intervjuades avvikelser, även i deras gravt
psykotiska former, som etiskt betingade och meningsfulla. Denna tolkning ligger
också i de tillämpade huvudteoriernas natur. Roller av djupgående typ och de handlingar
som ledsagar sådana kan uppenbart också nagla fast sina innehavare i en
livslång identifiering. Men såväl positivt som negativt laddade huvudroller kan foga
samman ett ganska splittrat själv. Högt respektive lågt värderade statuspositioner
kan på så vis bilda hållhakar för psyken som hotats av flytande tidsskeden, förvridna
motståndsformer, centralstimulerande droger eller psykotiska genombrott. Även för
innehavare av sådana positioner kan våldshandlingar eller andliga upplevelser generera
extraordinära tidsmedvetanden, omedgörliga identifikationer och påträngande
insikter om etikens existentiella djup. 191
Tidsuppfattning
För en religiöst eller filosofiskt skolad människa kan tidsligheten upplevas som ett
avbrott i evigheten och för en klassiskt skolad psykolog kan tillvaron framstå som en
drift mot intet. Vid en häftig stigmatisering kan framtiden gå förlorad som meningsfull
föreställning. Nuet förhäxas i återerinringens limbo och livet kan mättas av
meningslöshet och ångest. Avhandlingen visar att människor som tror sig sakna
anständiga framtidsutsikter lär sig leva för dagen och att en sådan hållning kan blockera
en förändring till det bättre. ”Jag har aldrig planerat, aldrig i mitt liv planerat för
framtiden, vet du”, säger en intervjuad trasproletär som föddes i en ökänd träkåk,
blev tonåring i ett trångbott solgårdskvarter och som trots sina syskons påtryckningar
likt flera av sina kamrater bodde kvar hos sin mor långt upp i åren.
Att gränsas ut av en cell och hänvisas åt sig själv ger dubbelt ödesdigra möjligheter
eftersom bristen på umgänge och meningsfull verksamhet kan föröda tidsupplevelsen
och cementera ett utanförskap ytterligare. Tidsuppfattningen kan också
förryckas och förskjutas av droger. ”Nu plötsligt slutade man att gå hem, man hade
inga tidsbegrepp längre”, minns en bohemisk veteran som kommit på drift och börjat
tända på mycket intensivt i mitten på 1960-talet. Att benämna de villkor som
uppkommer efter avtjänat straff för ”frigivning” kan också vara att förväxla vardags-
191
I en berömd fotnot till Being and nothingness påpekar Sartre (2001:412): ”These considerations do not
exclude the possibility of an ethics of deliverance and salvation. But this can be achieved only after a
radical conversion which we can not discuss here.”
255