gupea_2077_34998_1

över sina omedelbara emotioner och begär. Då kan våldets och maktens men även
exploateringens sensualism transformeras till något mindre tvingande eller något
mindre lustfyllt. Den intensiva njutning som kan uppstå ur konsten att göra fel och
att vara oanständig kan därvid omvandlas till en känsla av skuld och skam men också
underblåsa en mer mogen och ansvarsfull hållning..
Äkta vänskap måste baseras på frihet och vara anständig i sina förbindelser
(Alberoni 1985). Lika och uppriktiga relationer ger en läkande jordmån och bär på
en upprättande kraft. Svek och blåsningar i begärets kölvatten kan däremot lösa upp
de vänskapsband som tillit och respekt en gång samverkat för att få till stånd. På
1960-talet hade många kåkfarare en dödspolare, någon man delade tillvaron med
i vått och torrt. Därutöver var det inte alltid så väl förspänt med närkontakterna. Å
andra sidan: hur många anständiga människor har egentligen begåvats med något
vänskapsband liknande det med en dödspolare
Angående de goda värdenas självbildande egenskaper skriver Taylor (2000:34):
”But we are only selves insofar as we move in a certain space of questions, as we seek and
find an orientation to the good.”
Många intervjuade har en utmärkt förmåga att peka ut anständighetens förutsättningar.
En man ur arbetarklassen beskriver företagarparet på en av sina ungdoms
arbetsplatser som ”jävligt fina och snälla” människor vilka kom att få stor betydelse
för hans återhämtning. Att skolbetygen i puberteten kom att sjunka drastiskt betecknar
han som en ”katastrof ”. Han beskriver sig själv som socialist och säger att
grundtanken är riktig: ”Vi skall hjälpa varandra och den som har skall ge till den
som har det sämre”. En man med ett likartat förflutet redovisar istället sin etik i en
omkastad syn på barnuppfostran. ”Jag skall försöka vara tvärtemot vad folk har varit
mot mig alltså.”
Modersrollen har i detta arbete beskrivits som en djup roll vilken värdebestäms
av förväntningar om att värna om liv. Men att brista i rollen som mor är inte detsamma
som att brista mot barn i allmänhet. Ställs som exempel den kvinnliga soldatens
roll mot hennes tillkommande roll som mor, och har hon därtill redan hunnit
få blod på sina händer, kan skuldkänslan kännas övermäktig. Konflikter inom och
mellan sådana roller kan naturligtvis förstärka benägenheten att försöka undfly en
naggande känsla av skuld med olämpliga medel.
Avhandlingens kvinnor ger emellertid inget belägg för att narkotikans inåtvända
och förryckta tillstånd måste bita sig fast eller leva vidare i någon extremare form
av självupptagenhet eller psykopatologi. Även under de mest kaotiska åren försökte
flera av dem faktiskt upprätthålla sina familjebildningar. Först när ett långvarigt för-
216