gupea_2077_34998_1

i alla fall då flickorna var små, ofta hemmafruar och fäderna hade under dessa år
fortfarande yrken med acceptabel status. På så vis kan rollen som hemmafru även ha
framstått som en möjlig position att falla tillbaka på för döttrarna vid deras sortier,
speciellt om deras män lyckades axla barndomens internaliserade fadersroller eller
åtminstone vissa delar av en sådan rolluppsättning. En borgerlig kvinna beskriver
dock sin far som förtryckt och hunsad trots att han hade en hygglig lön och en aktad
profession. Här framställs istället modern som krävande och dominant.
Fadersbilder
Bland intervjuade personer ur både arbetar- och borgerliga led framstår fäderna
ofta som ganska osympatiska karaktärsmasker. De har varit nedsättande, brustit i
engagemang, uppträtt skrämmande och aggressivt, varit alkoholberoende samt även
kunnat vara direkt frånstötande. En för rolltagandet och självbildningen betydelsefull
person måste dock inte, vilket intervjumaterialet gör tydligt, vara vänlig eller
positiv. Men ett hyggligt bemötande kan naturligtvis förutskicka mindre motstånd
och undanflykter än den skräckinjagande och nedsättande andre. En man ur
borgerlig miljö berättar utförligt om en far som bestämde allt medan hustrun fick
hushållspengar och höll hans skor nyputsade. ”Det var han som bestämde hemma
helt enkelt va. Helt och hållet.” En man ur samma skikt berättar om en far med
uttalade alkoholproblem som därtill kunde bli våldsam. En borgerlig kvinna berättar
i sin tur att hennes auktoritära far brukade dricka sprit i smyg. Han hade ett hyggligt
jobb men kom på sned i karriären och tog till slut sitt liv.
En borgerlig kvinna framställer fadern som passiv, avståndstagande och kall. Sin
mor avbildar hon som krävande och missnöjd. Ordvalet när hon berättar om sin far
tyder på att han trots en relativt hygglig position ändå inte lyckades leva upp till familjens
förväntningar. ”Jag vet aldrig att han har blivit uppflyttad på något sätt eller
befordrad”, påminner hon sig. Spegelvänder man de negativa sidor denna kvinna
tillskriver sin far kan ett kontraideal konstrueras. En bra karl skall i hennes värld i så
fall vara aktiv, kontaktsökande, varm, ömsesidig, accepterande, vänlig och nöjd samt
därtill göra karriär. Tidvis och i några stycken kunde kvinnans egen make leva upp
till sådana ideal men någon egentlig karriär annat än som märkvärdig drogbohem
och lyskraftig pundarhippie blev det aldrig tal om.
Föräldrarna hade varit stränga och förväntat sig att ”det skulle bli någonting” av
deras son, berättar en borgerlig kvinna angående sin far. Liknande förväntningar
överförde han trots egna tillkortakommanden till sina barn och rent allmänt kunde
han också vara ”ganska sträng”. Samtliga biologiska fäder till männen ur arbetarled
och minst tre av de borgerliga männens fäder har haft uppenbara alkoholproblem.
144