gupea_2077_34998_1

lyckas nå fram till eller orkar och önskar lägga sig till med någon mer självmedveten
identifiering grundad på en universell etik. 164 Genom träning i konsten att bjuda
motstånd, ökad medvetenhet och en tilltagande förmåga att låta jaget distansera
sig från självet, kan gårdagens människa emellertid försvagas eller dunsta bort till
förmån för en mer generell och anständig utveckling. 165 Tillknytning till för självbilden
mer gynnsamma grupper och personer kan underlätta en sådan utveckling.
I en tolkning av Jung skriver Stevens (1992:36): ”Jaget är också personlighetens
bärare. Med sin placering i psykets yttersta skikt är jaget förmedlare mellan subjektiva
och objektiva erfarenhetsområden.” 166 Jaget blir således en utgångspunkt vid
urvalet inom självets minnesarkiv och en brygga mellan inre och yttre förhållanden.
167 Jagets avbildning av självet måste emellertid inte vara omedelbart eftersom
avspeglingar från mellankommande personer och grupper likt buktiga speglar kan
förvandla, förvilla och förutsätta. Därtill kommer att självet är mer rikt på innehåll
än vad jaget momentant förmår hålla i sikte.
164
Habermas skriver (1979:70): ”On the other hand, an autonomous ego organization is by no means a
regular occurence, the result, say, of naturelike processes of maturation; in fact it is usually not attained.”
165
Taylor (2000:171 påpekar t.ex.: ”The subject who can take this kind of radical stance of disengagement
to himself or herself with a view to remaking, is what I want to call the punctual self.”
166
Jämför man Almqvists (1997:37) Jacobibaserade presentation av Jung så finner man en omkastad
ordning gentemot det diagram av psyket Stevens (1992:35) presenterar i sin Jungtolkning. Hos Almqvist
placeras jaget i diagrammets centrum medan Stevens förlägger det till periferin. I min mandala positionerar
sig jaget ofta perifert. Se även Jacobi (1981).
167
Hopcke (1991:88) skriver i sin Jungtolkning: ”Om vårt jag tappar kontakten med Självet så uppstår
omskakande alienationskänslor inom oss – meningslöshet, kanske depression, en känsla av att vara på glid
utan riktning eller hopp – känslor som så ofta verkar karaktärisera vår tid.”
237