gupea_2077_34998_1

1960-talet har dock förblivit den viktigaste kunskapskällan. De inspelade samtal som
givit avhandlingen dess kärnmaterial utgör i transkriberad form drygt 700 tätskrivna
sidor. Huvuddelen kommer från de år då sådan utskrift skedde med hjälp av skrivmaskin.
Att använda sig själv både som intervjuare och berättelse
Huruvida mer intima detaljer ur författarens liv hör hemma i en avhandling om
Göteborgs första generation ungdomsnarkomaner kan sättas ifråga. Utan påträngande
erfarenheter av utanförskap, drogkonsumtion, våldshandlingar och kriminalitet
och en ställning som veteran är det emellertid inte troligt att någon tanke på att
skriva en avhandling av detta slag skulle ha uppkommit och överlevt under livets alla
skiften. Min uppväxt, min medverkan och min erfarenhet är därtill av sådant slag
att jag mycket väl skulle kunnat eller borde ha ingått i det empiriska underlaget om
någon utomstående önskat avhandla saken. Att jag haft en egen plats på parkett vid
de aktuella arenorna måste också tillmätas betydelse. Hursomhelst, jag såg dagens
ljus i en illa beryktad hyreslänga i stadens barnrikehus vilka även kallades solgårdar.
Dessa hyreslängor hade kommit till för att lösa bostadsproblemen för arbetarfamiljer
med många barn och begränsad ekonomi. I samma svale (trappuppgång) som jag
själv såg ytterligare två medlemmar, en man och en kvinna, i det tidiga pundarsällskapet
dagens ljus.
En av de kvinnor som bidragit med sin livsberättelse i denna avhandling påpekar
att hon inte fick leka med ungarna i just mitt kvarter och en intervjuad man, själv
uppvuxen under trasproletära förhållanden, kan påminna sig att ungarna i just min
hyreslänga betraktades som särskilt elaka. Även i övrigt kan mina uppväxtvillkor
beskrivas som degraderande. Under mitt första skolår uppmärksammades jag som
ett ganska begåvat barn men redan i årskurs två hade jag tappat allt intresse för
undervisningen. Mitt levebröd, ansåg man nu, skulle inte skaffas vid skrivbord eller
katedrar utan med hjälp av ensartade, okvalificerade och uselt betalda jobb (Willis
1983). 29 I bästa fall skulle jag bli varvsarbetare.
Min mor, ett klassiskt maskrosbarn, startade sitt yrkesverksamma liv som servitris
och hembiträde. Därefter blev hon sömmerska, tidningsbud och städerska för att
till sist avrunda sin horisontala karriär som hembiträde. Periodvis var hon hemma-
29
En period gjorde jag t.ex. skåror i skruvhuvuden på Göteborgs bultfabrik. En skruv, fäll ner spaken,
släng skruven i en plåtbox samtidigt som oljan sprutade över låren.
49