gupea_2077_34998_1

Mandalan antas rulla fram, avsätta spår och formas i ett sociomateriellt strukturerat
landskap. På så vis blir två strukturalistiska riktningar, en sociologisk och en mer
socialpsykologisk, viktiga. Personlighetens nav, se hjulkorset i mandalans centrum,
självets, kanske även kulturens djupaste utgångspunkt, kan i en sådan konstruktion
fungera som en värdighetsdriven 169 generator. Vid sidan av att vara handlingsmönstrens
minsta gemensamma nämnare och fästpunkt kan det även utlösa psykisk energi,
libido, 170 till stöd för intentionernas förverkligande. Navet i centrum av det avbildade
spänningsfältet upprätthåller och sammanfogar personlighetsstrukturen. Efter samtal
och analys kan mandalan i enlighet med föreliggande roller och värdeföreställningar
anpassas till en unik individs självrepresentation och självbild. 171
Ett medvetet och handlande jag hämtar ofta vägledning för sina intentioner och
attityder längre ut och mer perifert i de mentala fält som indelar mandalaformationens
koncentriska struktur i mindre segment och trianglar. Kroppen kan man inte
kliva ur och handlandet påverkas av några möjligen medfödda och fysiskt grundade
känslor som helhet, enhet och differens. Sådana känslor kan även på ett omedvetet
plan avgränsa och hålla individen samman. Jagets vanemässiga och rollcementerade
infallsvinklar kan begränsa och blockera möjligheterna till medvetenhet och generaliseringar
men genom kriser, strukturförändringar och emotionella vidhäftningar
kan personligheten öppnas för nya infallsvinklar och omstörtande perspektiv. Därmed
kan både relativa och radikala förändringar av personligheten utlösas (Berger
och Luckmann 1967:157-161). Vid kriser och uppbrott kan förhållandet mellan jag
och själv ge upphov till extraordinära tillstånd som raserar mentala förskansningar
och avsätter nya milstolpar i personlighetsutvecklingen. Under sådana faser kan
mandalans nav och inre fält komma att inverka på jagets handlingsval i en högre
utsträckning än vanligt.
Mandalan indelas i medvetandenivåer (A, A1, A2) från det medvetna över det
förmedvetna till det innersta och omedvetna planet. Inom interaktionismen baseras,
169
Värdighet är, skriver Taylor (2000:15), ”our sense of ourselves as commanding attitudinal respect”.
170
I Introductory Lectures of Psychoanalysis skriver Freud (i Parsons m.fl. 1965:730): ”The name libido,
however, remains properly reserved for the instinctual forces of the sexual life, as we have hitherto
employed it.” Jung betraktar däremot den psykiska energin som något mer neutralt och substanslöst
(Almqvist 1997:28). Trots Freuds kritik av sin lärjunge för hans antaganden om instinkternas ursprungliga
enhet och all energi som framspringer ur dem som libido lämnas här företräde för Jungs föreställning.
171
I ”The Sociology of Sociability” skriver Simmel (se Parsons m.fl. 1965:159): ”A man, taken as a
whole, is, so to speak, a somewhat unformed complex of contents, powers, potentialities; only according
to the motivations and relationships of a changing existence is he articulated into a differentiated defined
structure.”
240