gupea_2077_34998_1

KAPITEL 13
Sammanfattning och slutord
Detta kapitel blickar tillbaka på arbetets huvudtankar och sammanfattar de erfarenheter
som motiverat avhandlingens tillblivelse. Ett antal på 1950- och 1960-talen
unga avvikare, pionjärer och veteraner på Göteborgs tidiga drogarenor, har i form
av livsberättelser tillhandahållit avhandlingens kärnmaterial. Ett antal livsberättelser,
publicerade i bokform och på samma tema, har förstärkt materialet. Sammantaget
vill avhandlingen visa att projektet återhämtning, trots usla uppväxtvillkor, varit
fullt möjligt. Därtill har arbetet genererat en hel del antaganden om varför en unik
grupp unga människor efter mångåriga grava och iögonfallande avvikelser kunnat
komma på fötter och leva anständigt under flera decennier eller livet ut. Vid sidan
av att ge perspektiv på intervjuerna med dryga dussinet en gång mycket illa utsatta
ungdomar har ett urval teorier och koncept också hjälpt till att problematisera och
strukturera deras ganska komplicerade sortier och återhämtningsprocesser. Även om
nytillkomna relationer blivit betydelsefulla under perioder av återhämtning förefaller
känslor av armod, ångest och skräck initialt att ha varit förändringsbenägenhetens
mest motiverande drivkrafter.
Avhandlingens motiv, material och metod
Ursprungligen har mina tankar och texter sprungit fram ur ett behov av att härda ut
och ge någon mening åt det arbete med mycket illa utsatta barn och ungdomar jag
hänvisades till efter min egen återhämtning. Nedslående erfarenheter från utarmade
ytterområden i många av rikets städer, stora som små, har givit mig anledning att
fundera över men även hämta kraft ur det faktum att ett antal bekanta, med uppväxtvillkor
liknande dem som så många barn och ungdomar kommit att möta i dessa
områden, ändå har lyckats komma på fötter. En känsla av att ha varit delaktig i en
alldeles speciell epok som smög sig in i Göteborgs avvikande ungdomskretsar under
1950-talets sista halva och eskalerade under 1960-talet har också inspirerat arbetet.
Av naturliga skäl har mina egna känslostämningar och minnesbilder i begynnelsen
varit mer styrande för arbetets inriktning och utformning än den text och de indelningar
i kapitel och underrubriker som presenteras i slutversionen.
269