gupea_2077_34998_1

en gång blev han far och åter började han hålla sig på mattan. Istället för att leva parallellt
försökte han denna gång dela livets villkor med sin hustru, relationen kunde
stabiliseras, paranoiorna klingade av och förhållandet blev varaktigt.
Efter många turer av och an i träsket träffade en av de borgerliga männen en
arbetarflicka och deras relation höll i sig under nästan tre decennier. Med alkohol i
kroppen kunde han bli aggressiv och i början kunde han även ge sig på sin flickvän.
Hon fick en ”fruktansvärd chock”, men relationen överlevde. De var ”enormt kära”
och känslorna var ”otroliga”. Flickan blev gravid och ”plötsligt” skulle han bli pappa.
Mannen trappade ner sitt knarkande men istället blev det en hel del alkohol och han
kunde då och då dra sig undan för att röka en pipa hasch. Med hans perspektiv framstod
detta som en högst måttlig försyndelse. Flickvännen teg och led. ”Jag bar mig
nog jävligt dumt åt många gånger”, menar han. Spänningar i fråga om vem som
skulle bestämma förändringens mått och inriktning hängde ständigt i luften. Men
mannen mognade till efter hand, ansvaret växte och familjelivet fick bli allt viktigare.
Sammanfattning av kapitlet och del 3
I många fall framstår de intervjuades avvikande handlingar som ett slags medel i
kampen om (märk)värdighet och gemenskap. Dålig tillknytning på ett håll har fogat
samman ungdomarna på ett annat. En usel barndom samt avvikelser och f.d.
avvikelser har även använts som kontaktmedel i relation till mer anständiga partners
och medmänniskor. Flyktiga relationer och begränsade umgängeskretsar har
kunnat hejdas av den stora kärleken. Partnerkonsumtion, pryoprocesser och intensiva
parförhållande framträder som viktiga inslag i tider av återhämtning. Sådana
förhållanden har kunnat tillhandahålla ytterligare anständiga och utvecklande relationer.
Flera samtal tyder på att de personer vilka trots drogintensiva perioder ändå
lyckats upprätthålla någon anknytning utanför narkotikans subkultur haft lättare att
återhämta sig än personer som huvudsakligen varit hänvisade till kontakter inom det
avvikande sällskapet. Tillsammans med barnen har de intervjuades partners också
kunnat tillhandahålla ställföreträdande mening i tillvaron. Samtidigt som männen
många gånger betonar sina kvinnors fina sidor och sätter dem på piedestal har de
också kunnat gå igång och överskölja dem med skällsord och aggressioner. På så vis
har samma kvinnor fått fungera som både änglar och syndabockar.
Under sina pryo- och återhämtningsperioder har flertalet intervjuade män haft
en eller flera förhållanden med av droger och kriminalitet obelastade kvinnor. De
intervjuade kvinnorna har under sådana perioder inte haft liknande erfarenheter
av obelastade män. Ökad distans till eller frånvaro av negativt belastade manliga
165