Bruksanvisningar för tillvaron, del II - Boksidan

1789 startade den franska revolutionen. Men monarkin återkom med först Napoleon och därefter kung
Ludvig Filip, och med utvecklingen fick den förmögnare medelklassen i högre grad hand om den
politiska makten. Missnöjet bland folket ökade tills det 1848 blev revolution igen. Revolutionsexemplet
smittade snabbt av sig och framkallade nationella och liberala omstörtningsförsök runt om i Europa.
Särskild betydelse fick dessa 1848 års revolutionsrörelser i Berlin, Wien, Rom, Geneve, Warszawa och
Budapest. De bestående resultaten blev dock begränsade. I Sverige, exempelvis, var det under hela 1800-
talet bara en väldigt liten del av befolkningen som hade rätt att rösta. Bönderna hade visserligen rösträtt.
Fast trots att de representerade den största delen av befolkningen hade den inte mer att säga till om än
adeln eller prästerna som representerade mindre än 1% av densamma.
År 1866 kom dock en reform som innebar att vi fick en tvåkammarriksdag där rösträtten baserades på
inkomst istället för börd och yrke. Sammansättningen i den första kammaren bestämdes av de som blivit
valda i kommunalvalen. I kommunalvalen, i sin tur, fick bara de rösta (både män och kvinnor samt bolag)
som hade en beskattningsbar årsinkomst på minst 400 riksdaler och inte hade skatteskulder. Antalet röster
per person ökade därtill med inkomsten.
Rösträtt till andra kammaren tillkom de män som hade en beskattningsbar årsinkomst om minst 800
riksdaler eller innehav av fast egendom till ett värde av minst 6.000 riksdaler. Sammantaget gjorde detta
att 10% av befolkningen hade rösträtt till första kammaren och 5% till den andra.
Men när industrialiseringen kom igång på 1890-talet, penningvärdet sjönk och lönerna steg, kom allt fler
av den nya samhällsgruppen industriarbetarna upp till en årlig inkomst av mer än 800 kronor (1873 böt
vår valuta namn från riksdaler till krona). Vilket gjorde att de fick rösträtt till andra kammaren. En effekt
av detta var att i 1897 års val valdes för första gången en socialdemokrat (Hjalmar Branting) in i
riksdagen.
1890 fick alla män i Spanien allmän rösträtt. 1893 blev Nya Zeeland först med rösträtt även för kvinnor.
Efter första världskriget ersattes en mängd kungadömen av republiker och en rad av dåtidens länder blev
demokratier med allmän och lika rösträtt för både män och kvinnor. I Sverige skedde det år 1921, då vi
efter en rösträttsreform gick från 1.192.922 röstberättigade män och 0 röstberättigade kvinnor år 1920 till
1.532.183 män och 1.690.734 kvinnor med rätt att rösta (i både lokal- och riksdagsval).
Fast bland de få länder som fanns 1926 och ännu finns kvar har det därefter varit en del demokratiska
bakslag med diktaturer i länder som Italien, Tyskland, Grekland, Portugal, större delen av Sydamerika
och hela östblocket. Och fortfarande är 12 av dessa länder arvsmonarkier och inte mer än drygt hälften
räknas, av Förenta Nationerna, som fullständiga demokratier (29 av 57). Och av samtliga cirka 188 helt
självständiga länder som fanns år 2000 anser FN att bara 31% är fullständiga demokratier, emedan 67%
inte är det (dvs. skattningen av de politiska rättigheterna var högre än 1, se tabell 2, resterande 2% beror
på att alla länder inte är bedömda).
Men världens länder har närmat sig varandra genom internationella samarbetsorganisationer för framför
allt:
- Fred via först Nationernas Förbund (NF, startat 1920), därefter Förenta Nationerna (FN, grundat 1945).
- För socialpolitiska förbättringar via den internationella arbetsbyrån (ILO = International Labour
Organization, grundad i början av 1920-talet).
- För hälsan via världshälsovårdsorganisationen (WHO = World Health Organization, bildad 1948).
- För livsmedelsförsörjningen via livsmedels- och jordbruksorganisationen (FAO = Food and Agriculture
Organization, grundad1945).
- För undervisning, vetenskap och kultur via (UNESCO = Cuited Nations Educational, Scientific and
Cultural Organization, bildat 1945).
- För flyktingfrågor via (UNHCR= United Nations High Commissioner for Refugees, startad 1951).
- För ekonomisk stabilitet och nödhjälp via organisationerna internationella valutafonden (IMF =
International Monetary Found) samt Världsbanken. De skapades genom överenskommelser i Bretton
Woods (USA) under andra världskrigets slutskede, mer om den överenskommelsen senare.
111