Bruksanvisningar för tillvaron, del II - Boksidan

Dans
Att röra kroppen till rytmen av något instrument har människan gjort länge. Och någon gång i historien
började vi organisera det planlösa hoppandet. Vissa rörelser utvaldes och kombinerades till ”danser”, och
olika danser knöts rituellt till olika gudar och tillfällen: en dans då man ville utverka rikt jaktbyte av
gudarna, en annan då fruktbarheten skulle befordras osv. Med tiden blev dock dansen en konstform, som
förfinades och utvecklades av konstnärer. Detta skedde vid furstehoven. En dans som ”menuett”,
exempelvis, uppstod vid de italienska renässanshoven som en formalisering av folkdanser. Med de
högtidligt marscherande, bugande och nigande rörelser som passade det snobbiga hovfolket och de tunga
hovdräkterna. Samtidigt skedde en rörelse i motsatt riktning. Vanligt folk anammade hovdanser och
gjorde ”folkdanser” av dom.
Vad vi i dag kallar klassisk balett uppstod sannolikt ur en kombination av det högtidliga hovdansandet
samt yrkesartisternas virtuosa och akrobatiska uppträdanden. En typisk 1600/1700-talsbalett bestod av en
prolog och en epilog, vilka dansades högtidligt med respektive tids hovdanser jämte bugningar och nigningar.
Däremellan presenterades ett antal fristående ”nummer” med virtuos dans eller clownkonster,
utförda av folkdansare, professionella artister eller någon gång även av dramatiskt och dansant begåvade
aristokrater.
Det vi kallar klassisk balett uppstod under 1800-talet som en reaktion emot detta. Baletterna skulle vara
sammanhängande historier och de skulle spelas som teater, fast stumt, med ett språk av gester, där varje
åtbörd hade sin särskilda betydelse.
Dagens dansunderhållning består, emellertid, till stor del av annan dans än balett. En genomgång av de
dansföreställningar som erbjöds på www.ticnet.se under perioden 111028-111127 gav vid handen att av
de 25 olika föreställningarna för och med vuxna, var fem klassiskt balett emedan en kraftig majoritet av
de övriga kan kategoriseras inom begreppet modern dans. Den är betydligt friare i rörelsemönster och
gester än vad baletten är. De första varianterna kom i slutet av 1800-talet och därefter har rörelserna,
musiken och övriga utryck diversifierats av olika koreografer och deras kreativitet. En djupare
beskrivning av dansen utveckling är, jämfört med andra konstformer, dessvärre betydligt svårare eftersom
dansrörelser i betydligt mindre omfattning än andra konstformer tillåter dokumentering.
Idag (2007-2009) går ungefär var 10:e person i Sverige under en tolvmånadersperiod någon gång på en
balett/dansföreställning (Kulturvanor i Sverige 1987–2009, Statens kulturråd, Stockholm).
432