Bruksanvisningar för tillvaron, del II - Boksidan

Det är ganska lätt att göra en miljöbeskrivning. Ta en miljö som du känner till och filtrera
den genom det valda anslaget. Eftersom det är så lätt, skulle du ganska enkelt kunna fylla ut
en hel roman enbart med miljöbeskrivningar. Men hur roande skulle den romanen bli Å
andra sidan så skulle en roman helt utan miljöbeskrivningar bli lite tråkig den också. Fast det
är nog nästan omöjligt att skriva en berättelse helt utan miljöbeskrivningar eftersom varenda
substantiv är en miljöbeskrivning. Frågan i sammanhanget är: Vilka miljöer ska man
beskriva och hur mycket ska de beskrivas
Svaret beror på vad syftet är med miljöbeskrivningen, det kan vara att:
- Förmedla en bild av en eller flera individer i berättelsen, som till exempel att de är
fattiga eller snobbiga, eftersom den bilden behövs för förståelsen av det senare
händelseförloppet.
- Fylla ut sidor, vilket tyvärr förefaller vara vanligt i en del romaner.
- Förmedla information om betraktaren. Det kan vara det viktigaste motivet eftersom
betraktarens inställning till det denne ser förklarar dennes agerande.
- Förmedla en atmosfär. Kan också ge en förklaring till någons agerande.
- Skapa spänning. Om en plats beskrivs mer noggrant än tidigare beskrivna platser
skapas en föraning om att här kommer det att hända något viktigt.
Den som har ambition att göra en bra miljöbeskrivning i en berättelse bör generellt använda
så få ord som möjligt för att förmedla det som ska förmedlas. Detta gäller i synnerhet för
miljöer som inte är viktiga för berättelsen eller miljöer som alla ändå känner till. Till
exempel skulle det vara ganska tröttande att läsa en lång beskrivning av insidan på en vanlig
taxibil, om det inte är så betraktaren i berättelsen aldrig tidigare har suttit i en bil och därför
förundrat tittar och känner på allt.
Men det räcker, trots ovanstående, oftast inte med att beskriva en miljö med bara ett
adjektiv, för då blir det ganska torftigt. Säg till exempel att en person i berättelsen står på en
trottoar och väntar sig att det ska komma en vanlig taxi och hämta honom, men istället blir
han hämtad av en limousine, i limousinen kommer det sedan att hända något som har så stor
betydelse för den vidare berättelsen att bilen kräver någon form av beskrivning. Detta skulle
kunna beskrivas med:
Genom betraktarens ögon
”i kön av bilar som sakta rullade längs gatan skymtade han en lång vit bil med tonade rutor
och flaggor på flyglarna. En sådan bil som han sett filmstjärnor komma i, till premiärer och
galor.”
Eller:
”Långt borta i raden av bilar, bakom den rostiga bilen som skramlade, såg han en lång vit bil
som påminde om en gräddtårta. När den kom närmare började en gul lampa att blinka i ena
hörnet och bilen svängde in emot honom. En ilning for från ögonen ner till tåspetsarna, tänk
om den var ämnad för honom.”
333