Bruksanvisningar för tillvaron, del II - Boksidan

En, som jag tror, vanlig orsak till dålig ekonomi är en strävan att maximera värdet på sin konsumtion
istället för att optimera detsamma. Den som ständigt maximerar konsumtionen köper alltid det som är
häftigast/bäst/godast eller mest prestigefyllt, till skillnad ifrån optimeraren som istället söker efter det
mest prisvärda valet. Dvs. ger mest i form av exempelvis mättnad, fylla, eller boendestandard per
investerad krona. Med det förra synsättet är det svårt att spara undan pengar, eftersom det går att köpa
nästan hur dyra saker som helst. Det finns antagligen många olika möjliga förklaringar till det beteendet,
några gissningar är:
- Vi mer eller mindre bombarderas av reklam. Dess budskap är alltid att vi ska konsumera något
och inte sällan dessutom att vi ska maximera konsumtionen. Alltså köpa annonsörens häftiga
produkter, istället för billigare dito från andra tillverkare.
- Det är betydlig jobbigare, ur intellektuellt perspektiv, att optimera värdet på konsumtionen än att
maximera detsamma.
- Brist på pengar förefaller hos vissa människor skapa ett behov av att konsumera dyrt, kanske för
att visa att det visst inte råder någon brist, eller för att trösta sig.
- Att optimera konsumtionen känns som att snåla och det är inget roligt.
- Det känns meningslöst att spara pengar för det blir ändå aldrig något, så då kan jag lika gärna
använda dom till något ballt.
Beträffande det sista påståendet uppstår en speciell situation ur denna aspekt, av liv i tvåsamhet. Att leva i
tvåsamhet innebär bland annat att de ekonomiska bördorna som ett hushåll skapar, delas på fler personer,
vilket är en fördel. Fast för den som har för avsikt att spara ihop till en framtida förmögenhet medför det
under vissa omständigheter nackdelar. Dessa omständigheter föreligger kanske om hushållets samtliga
inkomster läggs i en pott för att sedan fördelats enligt vad som mer eller mindre explicit förhandlas fram.
Nackdelen består i att den i hushållet som önskar bygga upp förmögenheten, kommer att ha svårt att
hävda varför pengar ska sparas undan utan annat mål än att i föröka dem, istället för att bruka pengarna
till sådant som skulle kunna förgylla nuet. Vidare kanske det finns risk att partnern i framtiden gör
anspråk på en del av de sparade medlen, på mer eller mindre goda grunder. Därmed kan kapitalet, för den
som stoiskt hävdar att det ska sparas, utgöra en grogrund för gräl och osämja. Det kan då vara lockande
att, istället för att spara, passa på att använda en del av kakan till föremål och förnöjsamheter som gagnar
en i nuet, innan partnern gör av med pengarna. Det finns därutöver mindre incitament för bägge parterna
till att anstränga sig för att tjäna extra pengar eller hitta billigare lösningar på vardagliga problem som
höga matpriser, enär det är jobbigt och/eller orsakar tidsförluster. Förluster vars ekonomiska vinster de
inte med självklarhet kan tillgodoräkna sig, eftersom det finns risk att partnern använder pengarna till
något han eller hon vill ha.
Dylika problem kan till viss del undvikas genom att enbart en delmängd av vars och ens inkomster sätts
in på ett gemensamt konto. Från vilket alla gemensamma utgifter dras. För inköp av gemensamma
förnödenheter har sedan var och en ett betal- eller kreditkort kopplat till kontot.
Det är dock bara ett par stycken, bortsett ifrån gamlingar, av de jag känner som skapat sig en förmögenhet
genom smärre extrainkomster i kombination med sparande.
Majoriteten av de i min bekantskapskrets som gjort det har istället nått dit genom att de ärvt en slant av
någon mer eller mindre nära släkting. Trots att det antagligen är fler som gjort en bra slant på
bostadsaffärer. Det beror på att de i den senare gruppen oftast investerat, mer eller mindre hela vinsten, i
ett dyrare boende och därmed har de samma ekonomi som innan klippet. Den två jag känner som
konverterat ett bostadsklipp till verkliga pengar gjorde det genom att sälja en bostadrättslägenhet med
vinst, för att därefter flytta in i en hyresrätt.
Därtill känner jag flera som vunnit en hygglig slant på spel, fast det verkar ligga en hel del i utrycket ”lätt
fånget lätt förgånget” för ingen av dessa har något kvar av vinsterna idag.
Resten av denna skrift handlar uteslutande om hur eventuellt överskott kan investeras.
219