Bruksanvisningar för tillvaron, del II - Boksidan

Sten hindrade honom genom att, med viss irritation i rösten, säga att det vore oklokt
eftersom det även på järnspettet kunde finnas värdefulla spår av en gärningsman. Han
framkastade samtidigt en teori om att det den avlidne själv begagnat spettet för att nå
reglagen samtidigt som denne låg under ett av lastbilens hjul. Det slarviga sätt varpå Sten
framförde sin åsikt föranledde läkaren att hålla en kort lektion i det svenska språket.”
Det skulle säkert kunna göras på ett betydligt smakligare sätt, men hur den än skrevs, skulle
den antagligen bli tröttsammare att läsa än en ren dialog. Eftersom en dialog kan
sammanfatta ganska mycket av en persons sinnesstämning i ord som ”skrek han”. Dessutom
säger orden de olika personerna använder en del om dom själva, deras sinnesstämning och
situationen i övrigt. Slutligen blir texten mer omväxlande eftersom författaren kan (och bör)
låta olika personer tala på olika sätt.
Den största risken med att innefatta mycket dialog är dock att det kan bli tjatigt, allt som
sägs behöver inte vara i dialogform. Det bör finnas ett syfte med varje replik, så ta bort de
repliker som inte tillför något. Till exempel kan dialogen:
– Hej på dig du! Mannen vinkade glatt.
Stina vinkade tillbaka och besvarade hälsningen på samma klämkäcka sätt:
– Ja hej på dig du din gamla filur!
– Kul att se dig det var länge sedan!
– Ja det var det verkligen!
– Hur mår du
– Jag mår bra du då
Med fördel ersättas av ”De utbytte hälsningar och artighetsfraser om hälsan innan mannen
frågade henne om….”
352