Bruksanvisningar för tillvaron, del II - Boksidan

I en del romaner inleds och avslutas kommentarerna med anförings-/citationstecken.
Emedan dom i andra inleds med talstreck, såsom i nedanstående exempel.
”– Och
– Diagnosen är i stort sett positiv. Goda nyheter.
– Va
Gunvald Larsson såg så förbluffad ut att han nästan verkade farligt och läkaren skyndade
sig att säga:
– Ja, om han hade varit i livet förstås. Ganska goda nyheter.
– Vad vill det säga
– Att han hade kunnat bli frisk.
Blomberg tänkte efter och modifierade utlåtandet.
– Nå, relativt återställd i alla fall.”
Ur ”Mannen på taket” av Maj Sjöwall och Per Wahlöö.
Föregående dialog skulle med anföringstecken se ut såhär:
””Och”
”Diagnosen är i stort sett positiv. Goda nyheter.”
”Va” Gunvald Larsson såg så förbluffad ut att han nästan verkade farligt och läkaren
skyndade sig att säga:
”Ja, om han hade varit i livet förstås. Ganska goda nyheter.”
”Vad vill det säga”
”Att han hade kunnat bli frisk.”
Blomberg tänkte efter och modifierade utlåtandet. ”Nå, relativt återställd i alla fall.””
Jag anser att det blir rörigare med anföringstecken, dessutom blir det något förvirrande då
man vill markera att en mening är ett citat.
353