Bruksanvisningar för tillvaron, del II - Boksidan

Viktiga delar av en händelse bör beskrivas utförligare än oviktiga dito. Till exempel skulle
det verka konstigt att beskriva ett händelseförlopp så här:
”Han trampade på bromspedalen, först försiktigt sedan lite hårdare, för att till sist trampa så
hårt han kunde. Ändå nuddade han nästan trädet med kofångaren. När bilen stannat släppte
han pedalen med foten och ratten med den högra handen. Han förde den raskt emot
handbromsreglaget och slöt fingrarna om dess handtag, för att sedan dra det uppåt. Därefter
förde han handen emot startlåset och slöt fingrarna kring startnyckeln. I nästa sekund vred
han den åt vänster så att motorn stannade. Först då släppte han ratten med den vänstra
handen och förde den ner till det vänstra låret. Den högra handen lade han på det högra låret,
varpå han särade låren åt genom att vrida det vänstra benet utåt emot bildörren. Några
solstrålar letade sig igenom lövverket och in genom vindrutan. Strålarna bländade honom
något, men det bekom honom föga. Däremot insåg han hur smutsiga hans glasögon var. Han
förde högerhanden emot den vänstra skalmen och häktade av dom. Han lade dom i knäet och
öppnade handskfacket som för att söka efter något. Han rotade runt bland sakerna i facket
utan att riktigt se efter med ögonen. Kanske var han för närsynt för att verkligen se något
utan glasögonen framför ögonen. Efter en stund drog han ut handen ur facket. I handen höll
han en förpackning med pappersservetter. Han tog tag i förpackningen med vänsterhanden,
släppte den med högerhanden och tog med den nu lediga handen ett grepp om en servett.
Den lindade han försiktigt om den högra linsen och därpå började han rytmiskt gnida fram
och tillbaka. Rörelsen upprepades på den vänstra linsen, med en ren flik av servetten. När
han gnidit ett par gånger på var och en av linserna provade han resultatet genom att sätta på
sig glasögonen. Han verkade nöjd, för han upprepade inte proceduren. Istället stoppade han
tillbaka förpackningen med servetter i handskfacket. Den använda servetten knölade han in
på samma ställe. Han verkade avslappnad nu, för han satt med halvslutna ögon med huvudet
vilande emot nackstödet utan att knappt ens röra ett finger.
Ulrika gick förbi bilen till synes utan att ta notis om manen som satt i den. Han däremot
betraktade henne noga. När hon var precis bakom bilen skyndade han sig ur den och stack
kniven i hennes mage. Sen körde han iväg det snabbaste han kunde.”
345