Bruksanvisningar för tillvaron, del II - Boksidan

Det är inte nödvändigt att personerna i historien utrycker sig på det sätt som verkliga
människor skulle ha gjort i samma situation. Den viktigaste skillnaden är ofta att replikerna
är kortare än vad de är i en verklig konversation. Detta bland annat för att inte förvirra
läsaren och för att historien inte ska tappa tempo. Här följer en dialog tagen ur ”klockorna
klämtar för dig” av Ernest Hemmingway. Det kanske inte är så troligt att två personer i
deras kläder i verkligheten skulle ha haft precis den här dialogen, men den är väldigt vacker
och erotisk, tycker jag. Och den skapar en mycket mer romantisk och laddad stämning än en
verklig dialog.
”– Men det har gjorts någonting med mig.
– Av vem
– Av flera olika.
Nu låg hon alldeles stilla och som om kroppen var död och vände bort huvudet.
– Nu kan du inte älska mig mer.
– Jag älskar dig, sa han.
Men något hade hänt med honom och hon visste det.
– Nej, sa hon och rösten hade blivit livlös och tunn. Du kan inte älska mig. Men kanske du
vill ta mig med till hemmet. Och så far jag till hemmet och jag blir aldrig din kvinna och
ingenting.
– Jag älskar dig, Maria.
– Nej. Det är inte sant, sa hon. Och sen kom hon med det sista, ömkliga och hoppfullt:
– Men jag har aldrig kysst någon man.
– Så kyss mig nu.
– Det har jag velat göra hela tiden, sa hon. Men jag vet inte hur man gör. Där det gjordes
någonting med mig där spjärnade jag emot tills jag ingenting såg. Jag slogs tills - tills - tills
en satt på huvudet på mig - och honom bet jag - och sen band de för munnen på mig och höll
armarna bakom huvudet - och så var det andra som gjorde någonting med mig.
– Jag älskar dig, Maria, sa han. Och ingen har gjort någonting med dig. Dig, dig kan ingen
röra. Ingen har rört dig, lilla kanin.
– Tror du det
– Jag vet det.
– Kan du älska mig då Och var åter varm mot honom nu.
– Jag kan älska dig mycket mer.
– Jag ska försöka kyssa dig riktigt bra.
– Kyss mig lite grann.
– Jag vet inte hur jag ska göra.
– Bara kyss mig.
Hon kysste honom på kinden.
– Nej.”
354