Bruksanvisningar för tillvaron, del II - Boksidan

I början av 700-talet hade arabiska krigare expanderat de islamska områdena genom Nordafrika till
Spanien och uppåt i Europa. De hejdades emellertid år 732 genom slaget vid Poitiers (i nuvarande
Frankrike).
Buddismen och andra utländska religioner förbjöds i Kina år 845.
År 935 fick islams heliga skrift, Koranen, sin slutgiltiga form.
Ungefär år 960 konverterade Danmarks kung till kristendomen och han bannlyste asatron.
1018 beslutade kyrkorådet i Pavia att präster skall leva i celibat.
År 1054 bröt slutligen de romersk-katolska och ortodoxa kyrkorna med varandra.
År 1154 blev Burmas stolthet,
det då hinduistiska templet
Angkor Vat klart. På 13/1400-
talet konverterades det till att bli
en buddistisk helgedom.
De kristna försökte med våld kristna den muslimska delen av världen i något som kallades korståg, dessa
kulminerade år 1226.
1517 Den tyske katolska prästen Martin Luther (1483-1546) presenterade 1517 sina 95 teser om hur
kyrkan borde reformeras och år 1534 publicerade han en tysk översättning av bibeln. Han grundade därtill
protestantismen genom att verka för ett antal förändringar i kyrkan, de viktigaste var antagligen:
1. Bibeln ska vara grunden för gudstjänsten.
2. Predikan ska vara på modersmålet.
3. Psalmsång är en central del av gudstjänsten.
4. Undervisningen i kristendom ska vara i fokus, för den skrev han Lilla katekesen 1529.
5. Rättfärdiggörelse genom tron, alltså att det viktigaste är att tro och tro rätt. Till skillnad emot den
katolska kyrkan som i högre grad ser de sju sakramenten (dopet, konfirmationen, äktenskapet,
boten/bikten, nattvarden, prästvigningen och den sista smörjelsen) som de viktigaste komponenterna i att
vara en god kristen.
Det finns tre huvudtyper av protestantism: den lutherska, kalvinska och anglikanska.
Kalvinismens grundare schweizaren Jean Calvin var ungefär samtida med Martin Luther. Calvin själv
räknade sig som lärjunge till Luther och omfattade läran om rättfärdiggörelsen genom tron.
Det för kalvinismen mest utmärkande är predestinationsläran. Gud har utkorat vissa människor till
salighet och i sin rättfärdighet bestämt de övriga, den stora massan, till evig fördömelse. Den troende
kalvinisten känner sig vara utkorad, och oavbrutet måste han vara verksam, ty för Guds äras skull är han
skapad. Världen och all dess rikedom skall läggas under Gud. Detta har framkallat en verksamhetslust
utåt av stor betydelse.
177