Bruksanvisningar för tillvaron, del II - Boksidan

3. Utifrån sett
Sakligt
Denna beskrivning är ganska ordrik, men då är det också en väldigt central person som
introduceras i historien.
”Mannen i vindsrummet var klädd i beigefärgad lumberjacka och grå skidbyxor,
maskinstickad svart polotröja och bruna pjäxor. Mustascherna var långa men välansade och
en nyans ljusare än det släta snett bakåtstrukna håret. Ansiktet var smalt med ren profil och
finmejslade konturer och bakom den stelnade masken av anklagande missnöje och orubblig
envishet fanns ett nästan barnsligt drag, vekt och rådlöst och vädjande och ändå en liten
aning beräknande. Blicken i de klarblå ögonen var stadig men tom. Han såg ut som en pojke
som plötsligt blivit mycket gammal.”
Ur ”Mannen på taket” av Maj Sjöwall och Per Wahlöö.
Anekdotform
I det första citatet nedan beskrivs en grupp individer med väldigt korta anekdoter om deras
förtjänster. Citatet är taget ur en roman som utspelas på en plats, i en tid då man kanske inte
fäste så stor vikt vid kläder och utseende, utan mer dömde efter personens duglighet. I det
andra citatet beskrivs visserligen en persons kläder, men det endast med ett par ord.
”Vare sig på Ön eller i Ecksträsk fanns det några så händiga barn som Skrattars. Flickorna
kunde i regel mjölka kor vid fem års ålder, pojkarna dikade och högg timmer vid tolv. De
arbetade för ro skull, skrattade, snattrade hela tiden.”
”Han hette Robert och var den äldste Nordmarkssonen. Han hade ett par sjömansbyxor som
satt lågt på höfterna och fladdrade kavaljeriskt nere vid fotknölarna. Han sa sig vara
kommunist.”
Ur ”Hjortronlandet” av Sara Lidman.
341