Bruksanvisningar för tillvaron, del II - Boksidan

Många historier har emellertid inte en så tydlig början. Då kan de börja med en anekdotisk
beskrivning av huvudpersonen, vilket Sara Lidman gjorde i berättelsen ”Hjortronlandet”.
”Franz var den förnämste torparen och så målmedveten att grannarna emellanåt kallade
honom bonden.
Men tidigt i hans liv, kanske innan han blev född, hade han drabbats av någon oförrätt som
aldrig upphörde att gräma honom. Han kunde inte som grannarna nöja sig med
torparvillkoren som fullgod orsak att vara arg, det fanns ett annat skäl som gällde bara
honom. Det är svårt att ha glömt anledningen, när harmen gnisslar och väser.
Han hade varit nygift när han kom till Ön och med en kvinna som medfört häst, ko och
husgeråd. Istället för att föda barn hade hon burit sten. Hon var den torparhustru statens
kommitterade måste ha drömt om för sina arrendatorer men aldrig vågat beskriva i något
kontrakt.”
Allternativt kan de börja med en förkunnelse om vad det är för sorts historia och vem det är
som berättar, såsom i detta exempel:
”Om ni verkligen vill höra den här historien, så väntar ni er väl att jag ska börja med att tala
om var jag föddes, hur taskig min barndom blev, vad mina föräldrar sysslade med innan jag
kom till världen och sånt dravel, som i David Copperfield, men jag känner inte för det. För
det första är jag så trött på det, för det andra skulle mina föräldrar få slaganfall om jag
avslöjade något om deras privatliv. De är väldigt känsliga på den punkten, särskilt min far.”
”jag tänker börja berätta om dagen då jag slutade Pencey Prep. Pencey Prep är alltså en
skola i Agerstown, Pensylvania. Ni har antagligen hört talas om den.”
Ur ”Räddaren i nöden” av J. D. Salinger.
Det är inte självklart att romanen börjar med inledningen på den process som ska skildras.
Om vi till exempel skulle ta historien om Mats och hans otrogna hustru, så är det rimligt att
den historien börjar med att han träffar hustrun. Möjligen kanske den börjar när hans far är
otrogen emot hans mor, eller…
Säg att vi börjar med att Mats träffar hustrun på universitetet. Då inser var och en ganska
snart att antingen blir det en lång transportsträcka fram till dess att det spännande börjar.
Eller ett kraftigt hopp i historien från att de är nykära till att han finner henne i säng. Skulle
man börja med att Mats kliver in genom dörren och finner hustrun i säng, skulle risken vara
stor att läsaren blir lite väl överrumplad. Vem ska läsaren sympatisera med
Jag tror att om det är Mats hämnd som är själva historien, så det vore lämpligt att börja med
ett par sidor om honom, för att läsaren ska förstå att det är han som är huvudperson. Därefter
presenteras problematiken (hustruns otrohet), sedan….
Historien skulle sedan säkert må bra av att författaren då och då la in tillbakablickar på deras
liv tillsammans. Mats kanske funderar över om hon slutat älska honom. Har hon någonsin
gjort det och så vidare. I dylika inre monologer passar det förmodligen väldigt bra att lägga
in saker som den första gången de sågs.
358