Bruksanvisningar för tillvaron, del II - Boksidan

Statlig infrastruktur
I Sverige, likväl som i många andra länder, består den statliga infrastrukturen främst av bilvägar (ca 2/3
av alla offentliga gator och vägar), det mesta av järnvägsnätet, flygvägar och många flygplatser, sjövägar,
vissa kraftledningar, försvarsanläggningar och anläggningar för den statliga administrationen. Men innan
1800-talet bestod den bara av försvarsanläggningar, statliga byggnader, sjömärken och ett tiotal fyrar (de
flesta gamla svenska fyrarna är byggda på 1800-talet).
Till och med landsvägarna var förr privata, även om de anlades på statlig befallning och medborgarna
kunde betala skatt i form av arbete på bygget av dom. Underhållet sköttes emellertid av bönderna vars
mark vägarna råkade korsa. De hade även skyldighet att ställa skjuts till förfogande för statens män. Först
1895 började staten bidra med blygsamma 10 % av kostnaden för väghållningen, men alltjämt stod
bönderna för 90%. 1918 höjdes det statliga bidraget till 30 % av kostnaden. Och år 1944 förstatligas
slutligen vägarna på landsbygden helt och hållet och det dåvarande Vägverket skulle sköta allt från
byggande till underhåll och snöröjning.
Rättsväsende
Rättsväsendet är förmodligen samhällets viktigaste funktion eftersom utan detta skulle vi inte våga gå på
gatan eller se någon mening i att odla jorden, bygga en bostad eller driva en verksamhet, då de vi byggt
upp när som helst riskerade att raseras av någon som är starkare eller bättre rustad. Så har det varit i alla
tider och därför har det ”alltid” funnits någon form av regler för som vad är oacceptabelt (t ex moralregler
eller lagar), någon som beslutar om lagarna (kung eller riskdag), någon (polisen) som ser till att dessa
regler följs och straff (kriminalvård) för dom som vi anser bryter emot reglerna.
Som synes redan på titelsidan i lagboken har vi
filat på de regler som gäller i vårt land under
lång tid. Givetvis mycket längre tillbaka än
1700-talet. Men det var då som lagarna fick sin
nuvarande struktur.
Och det finns än idag lagtexter som uppenbart
är skrivna för en helt annan tid, som 4 § 11
kapitlet byggningabalken: ”Då tjäle är ur jord,
skola svin ringade vara. Träffas oringade svin
den tid utom ägarens hängnad eller å allmän
väg, tage den, som vill och gitter, dem upp, och
löste ägaren dem igen av honom med fem daler
vardera. Vill ägaren ej lösa, stämme då den,
som upptog, till rätten, och betale ägaren
dubbelt för vart svin.”
131