Bruksanvisningar för tillvaron, del II - Boksidan

Politiska ideologier
Politiska ideologier är synsätt beträffande hur vi bäst lever tillsammans. Som klassiska ideologier räknas
konservatism, liberalism och socialism (se tabell 1). Alla politiska partier har någon form av ideologi som
grund för sina ställningstaganden. Ofta är det en mix mellan någon av de tre stora ideologierna och egna
hjärtefrågor. Praktiserandet av dessa förändras, naturligtvis i någon mån, hela tiden på grund av t.ex.
samhällsutvecklingen, den tekniska utvecklingen och de politiska stridsfrågorna för dagen. Men trots det,
präglar än idag de klassiska ideologierna respektive partis realpolitik i ganska stor utsträckning. Och det är
egentligen på en viss ideologi som var och en röstar. För inget partiprogram, om än så detaljerat, kan
innefatta alla beslut som kommer att tas under den kommande mandatperioden.
Konservatismens, liberalismens och socialismens grundläggande syn på människan.
Ideologi
Människosyn
Konservatism Människan har onda och svaga sidor och dessa måste kontrolleras. En
enskild människas intelligens räcker inte till för att överblicka
samhällets alla aspekter. Människor är ojämlika i de flesta avseenden.
Vi har olika intelligens, olika förmågor och olika talanger. Därmed har
vi också olika roller och uppgifter i samhället.
Liberalism
Alla människor oavsett klass, kön, eller ras har de förutsättningar som
behövs för att kunna ta de rationella beslut som är grunden för den
individuella friheten. Alla människor kan ta ansvar för sig själva.
Därför bör individen frigöras från statens kontroll och regleringar.
Socialism
Människan formas av den sociala miljön. Ojämlikhet består så länge
samhället är organiserat på ett ojämlikt sätt.
Var och en av dessa ideologier har naturligtvis poänger och i viss mån är de självuppfyllande. Den
konservativa ideologin, exempelvis, betonar belönandet av de duktiga, vilket har fördelen att det skapar
incitament för människor att kämpa och det kommer i någon mån hela samhället till gagn. Denna grundsyn
märks ännu tydligt i dagens realpolitik med borgerligt styre i Sverige, bland annat i att:
Skolan= Betyg i yngre åldrar och elitklasser gör, enligt den konservative, att barnen kommer att anstränga
sig mer och att landet får ett konkurrenskraftigt toppskikt. Vidare är en del är lämpade till att tänka och
andra för att göra grovarbete, därför bör yrkesutbildningar vara korta och helt inriktade på praktiskt arbete.
Vård= ”Alla” får öppna vårdinrättningar och konkurrera om patienterna, då kommer det att utkristalliseras
elitkoncept till gagn för alla.
Kommunikationer= Borttagandet av enhetstaxan och höjning av de nya taxorna i Stockholms
kollektivtrafik, samt ovilja att satsa på storskaliga kollektiva lösningar som nya tunnelbanelinjer. Gynnar
de som lyckas ordna det så väl att bor nära sitt arbete och/eller satsar på en egen bil, framför de som förlitar
sig på samhällets lösningar.
Hushållsekonomi= Fattiga områden i Stockholms stad får numera får relativt sett mindre pengar till att
hjälpa de nödställda. Eftersom det är bättre att alla får samma del av den offentligas kakan än att de fattiga
får mer, då de senare har inte gjort sig förtjänta av mer. För den som inte får pengarna att räcka till, finns
alltid möjligheten att arbeta övertid och med statliga subventioner låta någon annan göra en del av
hushållsarbetet. Skatteavdrag för de som jobbar är en morot till att få fler att göra rätt för sig istället för att
utnyttja samhället och leva som, exempelvis, pensionärer. Sänkt bolagsskatt gynnar de som verkligen gör
en ansträngning, nämligen företagsägarna. Och det gör att människor tar sig i kragen och startar eget,
istället för att lita till arbeten som andra skapat.
Arbetslöshet= Obligatoriskt vuxendagis för alla som varit arbetslösa en längre tid är bra, eftersom de som
inte har något jobb är i den situationen för att de inte vill arbeta, så det bästa sättet att få dessa i arbete är att
göra arbetslösheten obekvämare.
93