Bruksanvisningar för tillvaron, del II - Boksidan

Det svenska rättsväsendet har i grova drag utvecklats enligt följande:
- Lagstiftandet. På medeltiden var det kungen som stiftade lagarna. Med tiden blev dock kungen
mindre och mindre inblandad även om han ända till 1974 års regeringsform var den som formellt
tog besluten. År 1809 fick Sverige en ny författning som delade makten mellan kungen och
riksdagen. Därtill infördes en justitieombudsman som skulle hjälpa enskilda medborgare att vid
behov föra talan emot staten. Med Högsta domstolens inrättade 1789 skapades en organisation för
juridisk granskning av nya lagförslag. 1909 skapades en särskild instans: Lagrådet som övertog
Högsta domstolens uppgift att granska lagförslag.
- Domstolarna. Dömandet var fram till 1965 en lokal angelägenhet som i städerna till en början
sköttes av den församling av stadsbor som bestämde. Med tiden utvecklades särskilda
församlingar för olika typer av rättegångar. På medeltiden var statens roll i detta att kungen
utgjorde sista instansen i överklagandet av en dom. Kungen reste därför runt i riket och dömde på
de olika landskapstingen. Det blev med tiden ohållbart och på 1600-talet startades statliga
domstolar (hovrätter) som dömde i kungens ställe, varav den första var Svea hovrätt 1614. På
1700-talet kom den ovan nämnda Högsta domstolen. Regeringsrätten inrättades år 1909. Genom
1974 års regeringsform upphörde slutligen Högsta domstolen att döma i kungens namn. 1965
förstatligades alla lokala domstolar i landet, 1972 ombildades de till tingsrätter och 1979 tillkom
länsrätterna.
- Polisen. Fram till 1965 var polisarbetet främst en lokal/kommunal angelägenhet. Staten
engagerades delvis genom att militären, till mitten av 1800-talet, bidrog i arbetet att hålla ordning i
städerna. Därefter bidrog staten med supportfunktioner till de lokala polisorganisationerna.
- Fängelserna. På medeltidens dömdes folk vanligen till skamstraff, böter, kroppsstraff,
landsförvisning, eller till döden. Några riktiga fängelser fanns inte utan de häktade och de som
dömdes till fängelse fick sitta i stadens rådhus, i stadsmuren, eller i något kloster. Därutöver låstes
folk in i slottens källare och torn, eller i underjordiska hålor dit fångarna sänktes ned genom ett hål
i taket.
1624 inrättades, i Stockholm, det första fängelset och under den senare delen av 1800-talet
byggdes en hel rad fängelser, som det på Långholmen. 1857 beslöt riksdagen att alla som dömdes
till fängelse och de som dömdes till straffarbete i högst två år skulle sitta i cell, så i de flesta av
dessa nya fängelser hade varje fånge en egen cell. 1892 kom ett nytt riksdagsbeslut som innebar
att alla skulle sitta de tre första åren i cell, därefter skulle de arbeta.
1832 avskaffades alla kroppsstraff utom dödsstraff. 1921 avskaffades dödsstraffet i fredstid, 1946
avskaffades cellstraffet och dödsstraffet i krigstid avskaffades år 1973.
Obs! Att vara förälder innebär den exklusiva rätten att forma
någon annans personlighet!
132