Bruksanvisningar för tillvaron, del II - Boksidan

En enkronasedel från 1920 samt en tiokronors dito från 1937. Stadgan om att riksbanken löser in sedlarna
med guld försvann på 10-kronorssedeln med de nya sedlarna som kom 1940.
Förutom sedlar, silver och kopparmynt hade vi guldmynt i valörerna 5, 10 och 20 kr som innehöll ungefär
2, 4 respektive 8 gram guld. De yngsta guldmynten är 20 kr från 1925, dessa ligger till stor del kvar i
riksbankens kassavalv och utgör en del av vår guldreserv.
Systemet brakade emellertid ihop sommaren 1931 på grund av att det just då var en kraftig lågkonjunktur,
samt att Tyskland tvingats betala enorma krigsskadestånd till USA och Frankrike efter första världskriget.
Det senare i sin tur ledde till en anhopning av guld i USA och Frankrike och brist på guld på
världsmarknaden. Övriga länders riksbanker måste då minska sin utlåning 20 och sedelpressning 20 för att
vara säkra på att kunna lösa in de utlånade medlen och utestående sedlarna mot guld. Med följden att de
hade att välja mellan att priserna och lönerna skulle pressas ner och lågkonjunkturen skulle bli ännu värre.
Eller övergå till ett annat system än en metallmyntfot. Alla länder utom USA, Frankrike och Tyskland
valde det senare. Det nya systemet, pappersmyntfot, innebar att värdet på landets valuta inte var knuten
till värdet på någon metall utan istället garanterades av respektive stat och dess myndigheter, i Sverige
främst riksbanken. Ju större landets förmåga var att vid behov göra åtgärder som att stödköpa valutan,
desto mindre varierade dess värde i förhållande till andra valutor.
Pappersmyntfoten hade också en del brister. Som att det var lätt, och lockande, för ett land att förbättra
sin ekonomi genom sänka värdet på sin valuta i förhållande till andra länders dito. Eftersom med
sänkningen blev importprodukter dyrare och exportprodukter billigare. För att motverka detta slöts 1944
ett avtal i staden Bretton Woods, USA. Avtalet gick ut på att de medverkande ländernas valutor hade ett
bestämt värde i förhållande till USA-dollarn. USA i sin tur garanterade att varje dollar kunde växlas in
emot en viss mängd guld. Systemet upphörde dessvärre 1971 på grund av att USA inte längre ansåg sig
ha råd att garantera dollarvärdet med ett inlösenpris i guld (främst på grund av att Vietnamkriget vart så
dyrt) och vi var tillbaka i det som rådde innan överenskommelsen i Bretton Woods.
20.
Mängden pengar i ekonomin ökar på två sätt:
1. Genom att riksbanken trycker sedlar och präglar mynt (eller beställer detta). Detta ökar mängden kontanter. I
dagens ekonomi är det dock bara är en bråkdel av den totala penningmängden som består av kontanter. 2006
var 7,07% av den svenska penningmängden kontanter.
2. Någon (exempelvis riksbanken) sätter in 100.000 kr på ett konto i en bank. Banken lånar i sin tur ut dessa till
någon som i sin tur köper något. Den som får pengarna sätter i sin tur in dom på sin bank, som då kan låna ut
dessa till en ytterligare annan person och så vidare (en bank kan inte låna ut mer pengar än vad de själva har
lånat in). Detta skulle kunna fortgå i all oändlighet om det inte vore för att när banken lånat ut pengarna har den
inga pengar ifall personen som de lånat pengar av vill ha dom tillbaka. För att kunna betala den som de lånat av
måste bankerna ha en del egna pengar och de lånar därför inte, i dagsläget, ut mer än ungefär tio gånger så
mycket pengar som de äger själva.
124