Bruksanvisningar för tillvaron, del II - Boksidan

Utifrån sett
Sakligt
Den som använder ”sakliga” beskrivningar bör vara noga med att beskriva det väsentligaste,
som i en tidningsartikel. Och använda ett korrekt språk med adekvata begrepp för de
företeelser som skildras.
”Tidigt på påskdagsmorgonen, just som business class-passagerarna på SK901 har fått en
lätt måltid serverad före inflygningen till Newark, kastas en brandbomb in genom
vardagsrumsfönstret i en villa i Charlottenlund. Villan ägs av chefen för en läkemedelsfirma
som använder sig av tester utförda på försöksdjur i England. En BBC-dokumentär har
nyligen avslöjat att djuren lever under usla, ja rentav barbariska förhållanden och utsätts för
extremt lidande. ”Stoppa alla djurförsök!” och ”Smaka på er egen medicin!” står det på
flygblad som påträffas utanför villan, som lyckligtvis står tom eftersom direktören och hans
familj har rest till Mallorca på påsksemester. Stora delar av vardagsrummet blir utbrända,
men brandkåren, som larmas av ett morgontidigt tidningsbud, får snabbt kontroll över elden.
För övrigt finns inga vittnen eller spår av gärningsmännen, men på den ockragula muren står
Grön gerilla sprutmålat med meterhöga bokstäver. Direktören, en modern ledartyp med
humanistisk livssyn och hög etisk profil, vill trots den chockerande underrättelsen inte
dramatisera ”händelsen” och vill varken ha polisen eller pressen inblandade. Men polisen ser
redan ”med stort allvar” på fallet, och pressen, nåja, vittnet var ju tidningsbud. Så Cats
strategi fungerar - de nya aktionsformerna ger betydligt större täckning i media än att släpa
ut minkar. Jyllands-Posten placerar exempelvis historien på förstasidan. Ändå har det knappt
börjat.”
Ur ”Kronprinsessan” av Hanne-Vibeke Holst.
Genom dialogen
I en del romaner består händelserna mest av att någon säger något till en annan person. Då
kan det vara effektivt att bygga hela händelser kring dialogen, som till exempel i följande två
exempel. Notera hur författarinnan, i det första exemplet, har lagt till några beskrivande ord
efter varje ”sa han” eller ”frågade hon”.
””Hej älskling!” sa hon och gick fram och kysste honom med ytterkläderna på. ”Jag var rädd
att du skulle ha gått och lagt dig!”
”Klart jag inte har!” Sa han och strök håret ur ansiktet på henne.
”Du måste vara alldeles slut.”
”Fullkomligt, men också uppskruvad”, sa hon, rätade på ryggen och tittade ut över
vardagsrummet. Även där stod blommor överallt.
”Vilka är de från” frågade hon överväldigad.
”Alla möjliga. Din mamma, mina föräldrar, din syster och svåger, dina väninnor, gamla
pojkvänner, grannen under, grannen ovanpå, bostadsrättsföreningen, indierna på hörnet,
barnens dagis….Jag har lånat en massa vaser.”
”Gud var rörande!” utbrast hon och sjönk ner i andra änden på soffan.
Ur ”Kronprinsessan” av Hanne-Vibeke Holst.
349