Bruksanvisningar för tillvaron, del II - Boksidan

Miljöer
I en miljöbeskrivning beskrivs som regel den scen i vilken en händelse utspelar sig. Ofta
börjar beskrivningen av händelsen med att miljön beskrivs, men ibland beskrivs de båda
parallellt och andra gånger innefattas miljöbeskrivningen i beskrivningen av något som
händer. Såsom i nedanstående exempel:
”Roberts magra gestalt försvann inne i talldungen, där stammarnas bark glimmade gyllene
och gula i morgonsolen. Han gick med raska steg så länge de såg honom. Han gick utan att
hålla någon riktning, gick omkring snårens hinder, väjde för hålor och rotvältor och satte
foten där marken var framkomligast.”
Ur ”Nybyggarna” av Vilhelm Moberg.
Eller i detta, som är taget ur en självbiografisk berättelse om en safari i Afrika. Notera hur
författarinnan använt ett antal liknelser för att vi ska förstå hur det var.
”Solskenet blev outhärdligt pressande. Hettan i min rygg kändes, som om man slungat spjut
i den. Jag kröp under en buske för att äta en apelsin och lät saften sakta rinna ner i min
sandtorra hals. Det var den ljuvligaste känsla av lättnad jag känt. Då jag tömde sanden ur
mina skor, visste jag, att mina muskler nästa dag skulle plåga mig mindre.”
Ur ”Leopard i min famn” av Michaela Denis.
I det följande citatet är miljön (och händelserna i den) betraktade av en allseende betraktare.
I citatet därefter beskrivs miljö och händelser genom att den allseende betraktaren gått in i
hjärnan på en av dramats huvudpersoner och tittat på hans reflektioner som berättarhjärnan
sedan sammanfattat.
”In i denna röra, detta halv mil långa och några hundra meter breda kaos av en flyende armé,
där den ena lagen och krigsartikeln efter den andra upphörde att gälla utan att någon
egentligen förvånade sig över det, red ryttmästare Pilfelt in vid åttatiden på kvällen.”
”Två ting lade Pilfelt särskilt märke till. Vid fältkansliets vagnar hade man fullt upp med att
kasta buntar av komprometterande brev och papper på elden. Och borta vid kungens tält,
något undanskymt av en björkdunge, packade man som bäst ned den kungliga silverservisen
för fyrahundrafyrtioåtta personer och tunnorna med de sachsiska guldmynt man pressat ut
från ockuperat område innan man marscherat mot Ryssland.”
Ur ”En tid för vreden” av Lars Widding.
332